Ängsklocka

Systematik
Ängsklocka
Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera, 1885
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Asterordningen Asterales
Familj	Klockväxter Campanulaceae
Släkte	Blåklockor Campanula
Art	Ängsklocka C. patula
Vetenskapligt namn
§ Campanula patula
Auktor	L.
Utbredning
Sammanställning av habitatdata hämtade från ett flertal Wikipediaartiklar
Synonymer
Campanula allionii subsp. monanthos (Pant.) Nyman, 1889 Campanula bellidifolia Adams, 1805 Campanula bellidifolia Lapeyr., 1818 nom. illeg. Campanula brachiata Seidl ex Opiz, 1823 Campanula brodensis Formánek, 1890 Campanula chrysogonii Sennen, 1936 Campanula csepeliensis Gand., 1876 Campanula decurrens L., 1753 Campanula durieui Boiss., 1841 Campanula erinoides L., 1767 Campanula erinoides Cav., 1800 nom. illeg. Campanula flaccida (Wallr.) Dalla Torre & Sarnth., 1912 nom. illeg. Campanula loeflingii Brot., 1804 nom. superfl. Campanula loeflingii var. durieui (Boiss.) Nyman, 1879 Campanula loeflingii var. occidentalis Lange, 1862 Campanula longipes Coss. ex Nyman, 1879 Campanula loreyi A.Blanco ex Nyman, 1879 not validly publ. Campanula loreyi Pollini Campanula lusitanica Loefl., 1758 Campanula lusitanica var. maura Murb., 1923 Campanula lusitanica var. pseudophrygia Lacaita, 1930 Campanula monanthos Pant., 1871 Campanula patens Gueldenst., 1791 Campanula patens Gueldenst. ex Ledeb., 1846 Campanula patula subsp. abietina (Griseb. & Schenk) Simonkai, 1887 Campanula patula var. albiflora Syr., 1910 Campanula patula var. calycina Willk., 1868 Campanula patula var. calyciserrata Beyer, 1917 Campanula patula var. confertiflora Trautv., 1874 Campanula patula var. costae (Willk.) O.Bolòs & Vigo, 1983 Campanula patula subsp. costae (Willk.) Fed., 1973 Campanula patula subsp. debilis Kuvaev, 1992 Campanula patula var. decurrens (L.) Schult., 1819 Campanula patula subsp. flaccida Wallr. Campanula patula subsp. flaccida Soó, 1971 Campanula patula var. flaccida Wallr., 1822 Campanula patula var. flaccida Syr., 1910 nom. illeg. Campanula patula var. flaccida (Wallr.) Soó, 1972 Campanula patula var. glauca Kuntze, 1867 Campanula patula var. grandiflora A.DC., 1839 Campanula patula var. hirsuta Schur, 1866 Campanula patula var. latifolia A.DC., 1830 Campanula patula subsp. patula Campanula patula var. lusitanica (Loefl.) Pau Campanula patula var. macrocalyx Kuntze, 1867 Campanula patula var. parva Merino, 1906 Campanula patula L. subsp. patula, 1930 Campanula patula var. pauciflora A.DC., 1830 Campanula patula var. pauciflora Rochel, 1826 Campanula patula subsp. peterfii Soó ex Jáv., 1925 Campanula patula subsp. peterfii (Soó ex Jáv.) Soó, 1977 Campanula patula var. peterfii (Soó ex Jáv.) Soó, 1926 Campanula patula var. platyphylla Kuntze, 1867 Campanula patula var. serratisepala Murr., 1902 Campanula patula var. stricta Wallr., 1822 Campanula patula var. stricta Opiz, 1852 nom. illeg. Campanula patula var. thyrsiflora Kuntze, 1887 Campanula patula var. uniflora Noulet, 1837 Campanula patula subsp. vajdae (Penzes) Fed., 1973 Campanula patula var. vajdae Soó, 1974 Campanula patula var. vajdae (Pezes) Soó, 1974 Campanula patula var. vajdae (Pezes) Fed., 1973 Campanula pinifolia Vuk., 1881 nom. illeg. Neocodon patulus (L.) Kolak. & Serdyuk., 1984 Rapunculus patulus (L.) Fourr., 1869
Tavla 562 i Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora

Ängsklocka, Campanula patula L. är en ört i familjen klockväxter.

Underarter

Campanula patula f. velenowskyi (Adamovic) Hayek., 1930
- Synonymer:
- Campanula epigaea Janka ex Degen, 1891
- Campanula velenowskyi Adamovic, 1892
Campanula patula subsp. epigaea (Janka ex Degen) Hayek, 1930
- Synonymer:
- Campanula epigaea Janka ex Degen, 1891
- Campanula patula f. velenowskyi (Adamovic) Hayek, 1830
- Campanula velenowskyi Adamovic, 1892
Campanula patula subsp. flaccida (Wallr.) Soó
Campanula patula subsp. flaccida Soó, 1971

Synonym:
- Campanula patula subsp. patula
Campanula patula subsp. jahorinae (K.Malý) Greuter & Burdet, 1981
- Synonymer:
- Campanula jahorinae (K.Malý) Landolt, 1975
- Campanula patula var. jahorinae K.Malý, 1907

Beskrivning

Ängsklocka är tvåårig och blir 20–60 cm hög. Den övervintrar som frö.

Blommorna förekommer i många färgnyanser. Vanligast är blåviolett.

Blommorna är klockformade, 12–25 mm långa. Sällsynt kan blomman vara vit. Blommar hela sommaren. Vid solsken står blomman upprätt, men under natten och vid regn hänger den nedåt. Dess blomställning är en gles klase. Blomkronorna är djupt flikade och smalnar av mot basen. Blomman har 5 ståndare och 1 pistill med 3 märken.

Frukten är en s k porkapsel, som vid mognaden öppnar sig och släpper ut fröna genom 3 eller 5 hål. Fröna är platta och ovala.

Kromosomtalet är 2n = 20.

Habitat

Ängsklockans utbredning är begränsad till Europa, med undantag för ett mindre område i västra Sibirien. Den saknas på Island, Färöarna och Irland, i Skottland samt i många delar av Italien och Grekland.

I Sverige är ängsklocka vanligast i ett stråk från norra Vänern, upp över Bergslagen och fram till Öregrund. Det omfattar norra Uppland, Dalarna, Gästrikland och Hälsingland, men förekommer här och var från Skåne och norrut till Norrbotten och Lappland, men sällsynt norröver. Längst i norr saknas ängsklocka.

Den tros ha gynnats av en ökad vallodling och har ökat sin utbredning jämfört med läget i början av 1800-talet.^[1]

Ängsklocka är inte ursprunglig i Norden, men tros ha inkommit i samband med importerat orent frö för vallodling.

I Danmark uppträder den i mitten av 1700-talet. I Norge gjordes de första fynden omkring 1870. Första fyndet i Sverige gjordes i Falun och rapporterades av Linné 1755.

När ängsklocka finns i vallodlingar betraktas den ibland som ogräs.

Utbredningskartor

Norden [1]
Norra halvklotet [2]

Tradition

Ängsklocka har tillsammans med liten blåklocka betraktats som Dalarnas landskapsblomma. Liten blåklocka var fram till slutet på 1960-talet populärast, men sedan 1970-talet har ängsklocka vunnit allt mer sympati.^[2]Åsikterna har gått isär om vad som ska gälla. Nationalencyklopedin nämner (2020) enbart ängsklocka.

Biotop

Ängar, nära bebyggelse, utkanter av skogområden.

I Sveriges nordligare områden håller ängsklocka till på ruderatmark.

Etymologi

Släktet Campanula är latin, diminutiv av campana = klocka. Betydelsen blir sålunda "liten klocka".
Artepitet patula är latin och betyder "öppen, vid, utbredd" och syftar på att blomman är mycket mer öppen, än som annars är vanligt för blåklockesläktet.

Bygdemål ^[1]

Namn	Trakt	Referens

Liljeklocka
Rödklocka	Svenskbygder i Finland	^[1]
Slåtterpiga
Vidklocka

Bilder

Första året bara en bladrosett intill marken.
Stjälkblad andra året.
Habitat i gruset på en vägren.
Knopp.
I början på maj, innan blomman har börjat öppna sig.
I mitten på maj.
Pistillens tre märken.
Två färgvarianter i samma grupp.
Den sällsynta varianten med vita blommor.
Campanula patula subsp. abietina
(Griseb. & Schenk) Simonk.
Rent blå variant.
Så kallade dubbla blommor kan mycket sällsynt uppträda.
Herbarium-exemplar.
Frimärke från Ryssland, 1995.

Noter

^ [a b c] Lundevall, Carl-Fredrik & Björkman, Gebbe. Vilda växter i Norden, 2007, ICA bokförlag (s. 272).
^ Örjan Hamrin 2003: Vilken är Dalarnas landskapsblomma? I Dalarnas fornminnes och hembygdsförbund 2003: Dalarna 2003. ISBN 91-87466-66-X