Ängsull
| Ängsull | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
| Ordning | Gräsordningen Poales |
| Familj | Halvgräs Cyperaceae |
| Släkte | Ull Eriophorum |
| Art | Ängsull E. angustifolium |
| Vetenskapligt namn | |
| § Eriophorum angustifolium | |
| Auktor | Honck., 1600-talet |
| Utbredning | |
 | |
Ängsull (Eriophorum angustifolium, synonym Eriophorum polystachion) är ett halvgräs inom ullsläktet som förekommer i Nordamerika, norra Asien och Europa. Det växer i öppna våtmarker och myrområden över hela Sverige. Varje strå är upp till en halv meter högt och i toppen hänger på sommaren tre till fem bomullsliknande ax. (Signifikant är att växten på engelska kallas cottongrass, bomullsgräs.) Ett annat namn som brukats i Uppland och Södermanland är harull, [1] som ibland används även om den liknande arten tuvull. I Svenskfinlands dialekter är ängsull även känt som balltagäl. Ängsull liknar annars mycket arterna gräsull (E.latifolium) och kärrull (E.gracile). Andra något liknande arter inkluderar rostull (E. russoleum) och polarull (E.scheuchzeri).
Bildgalleri
Referenser
Noter
- ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 244 Gleerups, Lund 1832…1837 / faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
Källor
- Bo Nylén: Nordens Flora (andra upplagan), Bokförlaget Prisma, Stockholm 2000, ISBN 91-518-3821-4 (kart), ISBN 91-518-3823-0 (hft)
Externa länkar
- Den virtuella floran - Ängsull
- Ängsull i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikimedia Commons har media som rör Ängsull.Bilder & media
|
