72. stridsflygdivisionen
| 72. stridsflygdivisionen (Ghost) | |
 Divisionens emblem åren 1962–1988 | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | 72. stridsflygdivisionen |
| Datum | 1941– |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Flygvapnet |
| Typ | Stridsflygdivision |
| Roll | Stridsflyg [a] |
| Del av | Skaraborgs flygflottilj |
| Storlek | Flygdivision |
| Högkvarter | Såtenäs flygplats |
| Förläggningsort | Lidköping |
| Smeknamn | Ghost [b] |
| Valspråk | Audaciter Tenaciter (Våga Visa Vilja [c]) |
| Befälhavare | |
| Divisionschef | Anders Falk |
| Tjänstetecken | |
| Sköldemärken |   |
| Flygplan | |
| Attackflygplan | A 21A-3, A 21RA/B, A 29B, A 32A, AJ 37 |
| Bombflygplan | B 16A, B 17A/B/C, B 18B |
| Enhetsflygplan | AJS 37, JAS 39A/B, JAS 39C/D |
72. jaktflygdivisionen även känd som Ghost är en stridsflygdivision inom svenska flygvapnet som verkat i olika former åren sedan 1941. Divisionen är baserad på Såtenäs flygplats väster om Lidköping.[2]
Historik
Gustav Blå eller Ghost är 2. divisionen vid Skaraborgs flygflottilj (F. 7), eller 72. stridsflygdivisionen inom Flygvapnet bildades som en medeltung bombdivision 1941 och utrustades med det tvåmotoriga bombflygplanet B 16 -Caproni Ca 313 med fyra mans besättning. År 1942 ombeväpnades divisionen med det lätta bombflygplanet B 17 och därefter åter som en medeltung division med B 18B, fram till man åter ombeväpnades och omorganiserades till attack år 1951. År 1951 gjorde divisionen Gustav Röd sällskap genom att ta steget in i jetåldern, när man började flyga A 21R. I samband med detta blev Gustav Blå en attackdivision och fortsatte sedan via A 29B Tunnan innan man fick A 32A Lansen.[1]
År 1973 blev divisionen Sveriges första Viggendivision, med flygplanstyperna AJ och SK 37 Viggen, som man flög med fram till 1998. Då kunde divisionen återigen titulera sig Sveriges första, denna gång var man först att bli operativa med JAS 39A Gripen. I samband med att divisionen ombeväpnades med JAS 39, kom den att organiseras som stridsflygdivision. Från den 1 januari 2005 övergick divisionens huvudsakliga roll till att vara en utbildningsdivision, för utbildning av såväl svenska som utländska piloter till Gripensystemet.[1]
Den 1 oktober 2010 fick divisionen ”Ghost” som ny anropssignal.[3] På luciadagen den 13 december 2012 flögs det sista flygpasset med A- och B-versionerna av Gripen, vilket celebrerades med julgransflygning över Västra Götaland. Divisionen som vart först i Sverige med att beväpnas med JAS Gripen, blev med det den sista att ombeväpnas till C/D-versionen av Gripen.[4] Från den 1 januari 2016 övergick divisionen åter till att bli en stridsflygdivision inom Flygvapnet.[5]
Ingående enheter
I 2. divisionen ingick från starten 1941 och fram till 1960-talet en stationsavdelning som därefter ombildades till 2. stationskompaniet, dagens 2. Fukomp. I stationsavdelningen ingick markpersonalen, såsom tekniker och mekaniker.
Heraldik och traditioner
Årsskiftet 1961–1962 konstruerade fältflygare Bertil Hasslid (Johansson) ett gemensamt emblem för flottiljens tre attackdivisionerna med flottiljens kodbokstav "Gustav" i de tre färgerna rött, blått och gult. Navigatören Lars Lindström, tillika konstnär renritade märket i tusch. Attackrobot 304 i mitten fick symbolisera slagkraften. Dåvarande flygchef major Ulf Björkmann accepterade märkets utformning och goda kontakter med ett reklamföretag resulterade i att emblem trycktes upp och fördelades till respektive division. Märket applicerades på A 32A Lansen, AJ 37 Viggens flygande personals utrustning.[6] År 1988 justerades divisionsemblemet, där roboten bytes ut mot ett griphuvud. Sedan 2010 är divisionens emblem en ett spöke. Ett spöke som föreställer "Vita damen", som sägs spöka vid flottiljens officersmässen.[1]
Materiel vid förbandet
| Bombflygplan
| Attackflygplan
| Enhetsflygplan
|
Förbandschefer
Divisionschefer vid 72. jaktflygdivisionen (Ghost) sedan 1941.[7]
- 1941–1942: Gustaf Löfkrantz
- 1942–1943: Greger Falk
- 1943–1944: Gustaf Löfkrantz
- 1944–1945: Per Svensson
- 1946–1946: Åke Johnson
- 1946–1947: Martin Nilsson
- 1947–1947: Klaus Engzell
- 1948–1948: Gustav Lindström
- 1948–1949: Karl Andrén
- 1949–1951: data saknas
- 1951–1952: Klaus Engzell (andra gången)
- 1952–1952: Karl Andrén (andra gången)
- 1952–1953: Carl Gustav Simmons
- 1953–1956: Stig Tornberg
- 1956–1957: Hans (Persson) Pilback
- 1957–1960: Oskar Östman "Musse"
- 1960–1963: Karl Gustav (Lasse) Kilén
- 1963–1963: Tony Leonard
- 1963–1965: Karl Gustav (Lasse) Kilén (andra gången)
- 1965–1965: Paul Ahlström
- 1965–1965: Karl Gustav (Lasse) Kilén (tredje gången)
- 1966–1968: Jan Gezelius
- 1969–1971: Håkan Högstadius
- 1972–1972: Lars Åke Hallgren
- 1972–1974: Alf Karlsson
- 1974–1975: Karl Göte Widén
- 1975–1978: Gunnar Ståhl
- 1978–1979: Curt Olsson
- 1979–1980: Stellan Hilmerby
- 1980–1981: Karl Hellström
- 1981–1983: Magnus Lindqvist
- 1983–1988: Anders Linnér
- 1988–1990: Torbjörn Halling
- 1990–1995: Tore Ottosson
- 1995–1998: Bertil Höglund
- 1998–2002: Mats Helgesson
- 2002–2004: Johan Medin
- 2004–200?: Lars Helmrich
- 2008–2014: Stefan Rexling
- 2014–2016: Patrik Svensson
- 2017–2019: Carl Bergqvist [d]
- 2019–20xx: Anders Falk
Anropssignal, beteckning och förläggningsort
|
|
Galleri
-
A 21RA/B (1951–1954). -
A 32A Lansen (1956–1974). -
AJ 37 Viggen (1973–1998). -
JAS 39 Gripen (1996–)
Se även
Referenser
Anmärkningar
- ^ Åren 1940–1951 var flygdivisionen organiserad som en bombflygdivision, åren 1951–1998 som en attackflygdivision, åren 1998–2004 som en stridsflygdivision, åren 2004–2015 som en skolflygdivision, sedan 2016 som en stridsflygdivision.
- ^ Åren 1940–2010 var divisionens anropssignal Gustav Blå.
- ^ Inofficiella valspråket på västgôtska: Allt Går Mä Vres)[1]
- ^ Även känd som bloggaren Wisemans's Wisdoms.[8]
Noter
- ^ [a b c d] ”Gustav Blå/ 72. divisionen”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 9 april 2015. https://web.archive.org/web/20150409160311/https://tonysflygsida1.wordpress.com/f-7-skaraborgs-flygflottilj/2-octu-2-divisionen/. Läst 25 januari 2016.
- ^ Braunstein (2005), s. 63–66
- ^ ”Nya anropssignaler för militär luftfart”. flyghistoria.org. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222134540/http://www.flyghistoria.org/images_aktu_2010/2010-10-02_MilNotam.pdf. Läst 25 januari 2016.
- ^ ”Julgran markerar slutet för en epok”. forsvarsmakten.se. Arkiverad från originalet den 13 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160313203856/http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2012/12/julgran-markerar-slutet-for-en-epok/. Läst 25 januari 2016.
- ^ ”Gripentekniker flyttar närmare skogen”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2015/10/gripentekniker-flyttar-narmare-skogen/?section=1702. Läst 25 januari 2016.
- ^ Norrbohm, Skogsberg (1975), s. 175
- ^ Uppdaterad med hjälp av dokumentation ur F7 flottilj museum arkiv. Data efter 2004 saknas i arkivet. Data saknas även för tiden 1949–1951
- ^ ”Operativa transporter för försvar av Gotland”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2017/09/operativa-transporter-for-forsvar-av-gotland/. Läst 20 september 2017.
Tryckta källor
- Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. ISBN 91-971584-8-8
- Norrbohm, Gösta; Bertil Skogsberg (1975). Att flyga är att leva: [Flygvapnet 1926-1976]. Bra böcker. Libris 1557191
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Skaraborgs flygflottilj.Bilder & media- Skaraborgs flygflottiljs officiella webbsida
| |||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
