Andrés Segovia

Andrés Segovia
Andrés Segovia, 1963.
FöddAndrés Segovia Torres
21 februari 1893[1][2][3]
Linares, Spanien
Död3 juni 1987[4][5] (94 år)
Madrid[5]
Medborgare iSpanien
Utbildad vidReal Conservatorio Superior de Música de Granada
SysselsättningMusikpedagog, kompositör, klassisk gitarrist
MakaFrancesca Madriguera Rodon
BarnCarlos Andrés Segovia (f. 1970)
Utmärkelser
Storkorset av Alfons X den vises orden (1953)[6]
Spaniens medalj för arbetsförtjänst (1962)[7]
Spaniens medalj för arbetsförtjänst (1967)[8]
Storkors av Välgörenhetsorden (1970)[9]
Konstens hedersguldmedalj (1971)[10]
Léonie Sonnings musikpris (1974)
Hedersdoktor vid universitetet i Granada (1981)[11]
Ernst von Siemens musikpris (1985)[12]
Grammy Lifetime Achievement Award (1986)
Royal Philharmonic Society Gold Medal (1986)
Hedersdoktor vid Universidad Complutense (1987)
Storkorset av Isabella den katolskas orden
Hedersdoktor vid Santiago de Compostela Universitetet
Hijo Predilecto de Andalucía
Hedersdoktor vid Cádiz universitet
Kommendör av Arts et Lettres-orden
Redigera Wikidata

Andrés Segovia, född 21 februari 1893 i Linares, Andalusien, död 3 juni 1987 i Madrid, var en spansk klassisk gitarrist. Segovia var en framträdande person inom den klassiska gitarrscenen under 1900-talet. Han turnerade under ungefär 75 år.

Segovia ville föra fram gitarren som ett riktigt instrument som dög till klassisk musik, inte bara för populär- och folkmusik. Han framträdde för publik första gången vid sexton års ålder, och några år senare höll han sin första riktiga klassiska konsert i Madrid. Han spelade några transkriptioner till gitarr av Francisco Tárrega och några Bach-stycken som han själv transkriberat till gitarr. Segovias gitarrteknik skilde sig från Tarregas och dennes elevers; Tarrega knäppte på strängarna med fingertoppen medan Segovia använde fingernageln. Detta är idag den vanligaste tekniken hos klassiska gitarrister, även om det finns de som använder den mjuka fingertoppen. Segovias teknik och spelsätt förbluffade publiken, och Segovia lyckades till stor del med sitt projekt att föra in gitarren i de klassiska konsertsalarna.

När Segovias publik blev större och han spelade i större salar, fann han att gitarrens ljud hade svårt att räcka fram. Detta fick honom att sträva efter att framställa en ljudstarkare gitarr. Tillsammans med instrumentmakare konstruerade han vad som idag är känt som den klassiska gitarren, gjord av bättre trä än sina föregångare och strängad med nylonsträngar. Bland Segovias gitarrelever genom åren finns Sharon Isbin, Abel Carlevaro, Ben Bolt, Christopher Parkening, John Williams, Eliot Fisk och Oscar Ghiglia.

Segovia dog i Madrid i en hjärtattack vid 94 års ålder.

Asteroiden 3822 Segovia är uppkallad efter honom.[13]

Referenser

Noter

  1. ^ Internet Movie Database, läst: 14 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, Andrés Segovia, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Andres Segovia, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Internet Movie Database, läst: 21 oktober 2019.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] arkiv Storico Ricordi, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  7. ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  8. ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  9. ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  10. ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  11. ^ läs online, archivo.ugr.es .[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.evs-musikstiftung.ch .[källa från Wikidata]
  13. ^ ”Minor Planet Center 3822 Segovia” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=3822. Läst 9 oktober 2023. 

Externa länkar

  • The Segovia Museum
v  r
Mottagare av Léonie Sonnings musikpris
Igor Stravinskij (1959) Leonard Bernstein (1965) Birgit Nilsson (1966) Witold Lutosławski (1967) Benjamin Britten (1968) Boris Christoff (1969) Sergiu Celibidache (1970) Artur Rubinstein (1971) Yehudi Menuhin (1972) Dmitrij Sjostakovitj (1973) Andrés Segovia (1974) Dietrich Fischer-Dieskau (1975) Mogens Wöldike (1976) Olivier Messiaen (1977) Jean-Pierre Rampal (1978) Janet Baker (1979) Marie-Claire Alain (1980) Mstislav Rostropovitj (1981) Isaac Stern (1982) Rafael Kubelík (1983) Miles Davis (1984) Pierre Boulez (1985) Svjatoslav Richter (1986) Heinz Holliger (1987) Peter Schreier (1988) Gidon Kremer (1989) György Ligeti (1990) Eric Ericson (1991) Georg Solti (1992) Nikolaus Harnoncourt (1993) Krystian Zimerman (1994) Yuri Bashmet (1995) Per Nørgård (1996) András Schiff (1997) Hildegard Behrens (1998) Sofija Gubajdulina (1999) Michala Petri (2000) Anne-Sophie Mutter (2001) Alfred Brendel (2002) György Kurtág (2003) Keith Jarrett (2004) John Eliot Gardiner (2005) Yo-Yo Ma (2006) Lars Ulrik Mortensen (2007) Arvo Pärt (2008) Daniel Barenboim (2009) Cecilia Bartoli (2010) Kaija Saariaho (2011) Jordi Savall (2012) Simon Rattle (2013) Martin Fröst (2014) Thomas Adès (2015) Herbert Blomstedt (2016) Leonidas Kavakos (2017) Mariss Jansons (2018) Hans Abrahamsen (2019) Barbara Hannigan (2020)
Auktoritetsdata
• WorldCat • VIAF: 54346467LCCN: n82090942ISNI: 0000 0001 0902 8569GND: 118612778Libris XL: 75kmnfcr3g7f2qx Katalogiserade verk. Andra katalogiserade bidrag.SUDOC: 087624583BNF: cb14029872c (data)BIBSYS: 3107725MusicBrainz: 443aad48-c7e7-476f-96bf-90f123a4829bNLA: 35665724NDL: 00456025NKC: js20020617026ICCU: RAVV230565BNE: XX1037459CiNii: DA07225111CANTIC: a19989702 • Alvin: alvin-person:36501