Andrej Tarkovskij
 | Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2013-01) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Bästa icke-engelskspråkiga film 1988 Offret | |
Guldlejonet 1962 Ivans barndom | |
FIPRESCI Prize 1969 Den yttersta domen 1983 Nostalghia Prize of the Ecumenical Jury 1980 Stalker 1983 Nostalghia 1986 Offret Bästa regi 1983 Nostalghia | |
Andrej Arsenjevitj Tarkovskij (ryska: Андрей Арсеньевич Тарковский), född 4 april 1932 i Savrasje i Kostroma oblast i Ryssland (i dåvarande Sovjetunionen), död 29 december 1986 i Paris i Frankrike, var en rysk filmregissör, författare och skådespelare. Han anses vara en av de mest betydande filmskaparna i Sovjetunionens historia.
Asteroiden 3345 Tarkovskij är uppkallad efter honom.[1]
Biografi
Uppväxt och bakgrund
Andrej Tarkovskij var son till poeten Arsenij Tarkovskij och Maria Ivanova Vichnjakova. Fadern övergav familjen 1937. Han bodde med modern och systern, först i Jurjevets, sedan i Moskva en kort tid. Under de första krigsåren bodde familjen i Jurjevets, men återflyttade 1943 till Moskva.
Andrej Tarkovskij gick i skolan och lärde sig spela piano. 1947 till 1948 var han inskriven på tuberkulossjukhus. Efter skolåren påbörjade Tarkovskij studier i arabiska, men efter en kort tid deltog han som mineralprospektör på en forskningsresa till Krasnojarsk. Därefter anträdde han filmbanan genom studier vid filmskolan VGIK. Där var regissören Mikhail Romm en av lärarna.
Filmkarriär
Två av Tarkovskijs filmer bygger på östeuropeiska science fictionberättelser: Solaris, efter Stanisław Lems roman, och Stalker efter boken Picknick vid vägkanten av bröderna Arkadij och Boris Strugatskij. I Stalker reser tre män in i ett postapokalyptiskt område kallat "zonen". Bröderna Strugatskij svarade själva för manusbearbetningen till filmen.
Spegeln räknas som en poetisk film. I den återspeglas upplevelser från barndomen – evakueringen, den frånvarande pappan, sjukhusvistelsen. Filmen Den yttersta domen handlar om den ryske ikonmålaren Andrej Rubljov. Trots problem med de sovjetiska myndigheterna och filmcensuren lät den sovjetiska studion Mosfilm Tarkovskij fortsätta arbeta. Efter att ha avslutat arbetet med filmen Nostalghia i Italien 1984 återvände dock Tarkovskij inte till Sovjetunionen. Filmen Offret, en europeisk samproduktion, spelades in på Gotland.
Under sin sista levnadstid arbetade Tarkovskij på ett nytt projekt: en filmatisering av Shakespeares pjäs Hamlet. Detta är konsekvent mot bakgrund av hans tidigare filmer, som allihopa – särskilt Nostalghia och Offret – har starka hamletmotiv. Det är därför ingen tillfällighet att Tarkovskij på 70-talet regisserade Hamlet på teater.
Död och eftermäle
En kort tid efter inspelningen av Offret avled Andrej Tarkovskij, 54 år gammal, i cancer strax utanför Paris. Han begravdes på en rysk emigrantkyrkogård i staden Sainte-Geneviève-des-Bois, Île-de-France, Frankrike. Inskriptionen, på ryska, på Tarkovskijs gravsten lyder "Mannen som såg ängeln".
Michal Leszczylowskij har gjort en dokumentärfilm om Tarkovskij med titeln Regi Andrej Tarkovskij (1988). Även filmkonstnären Aleksandr Sokurov har gjort en dokumentär om kollegan Tarkovskij, Moskvaelegi, som spelades in strax före Tarkovskijs död.
Kännetecken
Tarkovskijs filmer har ofta religiösa och filosofiska teman. Egenheter i hans filmer är de långa filmklippen och riklig användning av symboler. Scenerna i Tarkovskijs filmer har ansetts exceptionellt vackra. Återkommande motiv i hans filmer är drömmar, minnen, barndom, rinnande vatten och eld.
Offermotivet – den enskilda människan som offrar sig för att göra världen bättre – går som en röd tråd från Ivans barndom ända till Offret. I den förra filmen offrar Ivan, den lille pojken, sitt liv för att bringa nederlag åt Tyskland. I Offret offrar den intellektuelle Alexander sitt hem och sitt liv för att rädda världen undan kärnvapenkatastrof.
Tarkovskij utvecklade en filmteori som han kallade "att skulptera i tid". Han ansåg att filmskaparens uppgift är att ta ett enormt tidsblock och skära bort allt överflödigt material tills bara det allra nödvändigaste återstår. Med långa tagningar och få klipp ville Tarkovskij hos betraktaren frammana en upplevelse av att vara förlorad i tiden.
Filmografi
| År | Filmtitel | Noteringar |
|---|---|---|
| 1956 | Ubijtsy | Tarkovskijs första elevfilm vid VGIK, Sovjetiska statens filmskola. Baserad på novellen "Hämnarna" av Ernest Hemingway.[2] |
| 1959 | Segodnja uvolnenia ne budet | Skapad tillsammans med Aleksandr Gordon. Tarkovskijs sista film vid VGIK. |
| 1961 | Vägvälten och fiolen | Skriven tillsammans med Andrej Konchalovskij. Examensfilm från VGIK. |
| 1962 | Ivans barndom | Vinnare av Guldlejonet för "Bästa film" år 1962 under filmfestivalen i Venedig. |
| 1966 | Den yttersta domen | Om ikonmålaren Andrej Rubljov. |
| 1972 | Solaris | |
| 1975 | Spegeln | |
| 1979 | Stalker | Inspirerad av romanen Picknick vid vägkanten av Arkadij och Boris Strugatskij. |
| 1983 | Nostalghia | |
| 1983 | Voyage in Time | Skapad tillsammans med Tonino Guerra. Dokumentär gjord för den italienska televisionen under inspelningen av Nostalghia. |
| 1986 | Offret | Inspelad på Gotland i Sverige, med bland andra Erland Josephson och Sven Wollter. |
Ämnen som Tarkovskij hade för avsikt att filmatisera
(enligt hans dagboksanteckningar Martyrlog)
Scenproduktioner
- Hamlet av Shakespeare (1977) - The Lenkom Theatre (Moskva)
- Boris Godunov, opera av Musorgsky (1983) - Covent Garden (London)
Referenser
Tryckta källor
- Apokalypsen som vision, övers. av Mattias Ågren och under redaktion av Christo Burman, Umeå 2010
- Offret, övers. av Håkan Lövgren, Lars Erik Blomqvist och med förord av Håkan Lövgren, Umeå 2010
- Den förseglade tiden - Reflektioner kring filmkonsten, övers. av Håkan Lövgren och med förord av Erland Josephson, Stockholm 1993
- Den förseglade tiden - Reflektioner kring filmkonstens etiska och estetiska grunder, övers. av Håkan Lövgren och med förord av Astrid Söderbergh Widding, Umeå 2009
- Martyrologion - Dagböcker 1970-1986, övers. av Håkan Lövgren under red. av Christo Burman och med förord av Christo Burman och Håkan Lövgren, Umeå 2012
- Sculpting In Time, translated by Kitty Hunter-Blair (1987)
- Time Within Time: The Diaries 1970-1986, translated by Kitty Hunter-Blair (1993)
- Journal 1970-1986, Édition definitive par Andreï Tarkovski, Cahiers du cinéma, Paris 2004.
- Collected Screenplays, translated by William Powell and Natasha Synessios (1999)
Webbkällor
- "Martyrlog", 1984
Noter
Vidare läsning
- Gränsbilder - Det dolda rummet hos Tarkovskij, av Astrid Söderbergh Widding, Stockholm 1992
- Andrei Tarkovsky: Interviews (Conversations With Filmmakers Series), red. John Gianvito, University Press of Mississippi, 2006, ISBN 1-57806-220-9
- The Films of Andrei Tarkovsky: A Visual Fugue, av Vida T. Johnston och Graham Petrie, 1994, ISBN 0-253-20887-4
- Andrei Tarkovsky, av Sean Martin, Pocket Essentials, 2006, ISBN 1-904048-49-8
- Andrei Rublev, av Robert Bird, British Film Institute, 2005, ISBN 1-84457-038-X
- Through the Mirror: Reflections on the Films of Andrei Tarkovsky, Cambridge Scholars Press, 2006, ISBN 1-904303-11-0
- Chudozhestvennaya Filosofiya Andreya Tarkovskogo av Igor Evlampiev, Sankt Petersburg 2001
- Andrei Tarkovsky: A Photographic Chronicle of the Making of The Sacrifice, av Layla Alexander-Garrett, Cygnnet, 2012 . ISBN 978-0-9570416-0-8
Se även
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Andrej Tarkovskij.- Andrej Tarkovskijs grav på Find A Grave (engelska)
- Andrej Tarkovskij på Internet Movie Database (engelska)
- Andrej Tarkovskij på Svensk Filmdatabas
- Atrium Förlag - Författarpresentation
- Fanwebbplatsen Nostalghia.com
- Fansidan Andreitarkovski.org
|
