Cale Yarborough

Cale Yarborough
Född27 mars 1939[1]
Timmonsville i Florence County, South Carolina, USA
Död31 december 2023[2] (84 år)
Florence, South Carolina, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidTimmonsville High School
SysselsättningNascar-teamägare, racerbilförare[3]
Utmärkelser
Motorsports Hall of Fame of America
Redigera Wikidata

William Caleb "Cale" Yarborough, född 27 mars 1939 i Timmonsville i Florence County, South Carolina, död 31 december 2023 i Florence, South Carolina, var en amerikansk racerförare.[4]

Racingkarriär

Yarborough far var en tobaksodlare, och Cale växte upp på en farm. Det första racet han gick på var som elvaåring på Southern 500 i Darlington i hemstaten South Carolina. Som tonåring försökte han ljuga om sin ålder för att få starta i racet, men upptäcktes och diskvalificerades. Han gjorde dock sedermera sin debut som Nascar-förare under den tävlingen 1957. Det dröjde till 1965 innan han tog sin första seger. Han vann sedan Daytona 500 1968, vilket var hans första stora seger under karriären. Han hade deltidsprogram ända fram till 1973, då han började köra för Junior Johnson. 1974 satte han sitt personliga rekord i antalet segrar, med 10 racevinster, innan han sensationellt vann tre raka titlar 1976, 1977 och 1978. Det var första gången någon gjort detta, och det dröjde 30 år innan Jimmie Johnson upprepade bedriften. 1979 hamnade Yarborough i en berömd fight med bröderna Bobby och Donnie Allison under Daytona 500, efter att Donnie och Yarborough kolliderat när de slogs om ledningen i slutet av racet.[5] Yarborough vann sitt sista lopp 1985, och körde sitt sista lopp 1988. Han gjorde sedan ett mindre lyckat försök som stallägare.

Referenser

  1. ^ Encyclopædia Britannica, Cale Yarborough, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.cbssports.com .[källa från Wikidata]
  3. ^ Driver Database, läs online, läst: 7 juni 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ ”Cale Yarborough | American automobile racer” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Cale-Yarborough. Läst 4 december 2020. 
  5. ^ ”Cale Yarborough-Bobby Allison fight at 1979 Daytona 500 put NASCAR in national spotlight” (på engelska). Los Angeles Times. 15 februari 2019. https://www.latimes.com/sports/more/la-sp-daytona-1979-the-fight-20190215-story.html. Läst 3 januari 2024. 
v  r
Nascar Cup Series-vinnare
1949: Red Byron · 1950: Bill Rexford · 1951: Herb Thomas · 1952: Tim Flock · 1953: Herb Thomas · 1954: Lee Petty · 1955: Tim Flock · 1956: Buck Baker · 1957: Buck Baker · 1958: Lee Petty · 1959: Lee Petty · 1960: Rex White · 1961: Ned Jarrett · 1962: Joe Weatherly · 1963: Joe Weatherly · 1964: Richard Petty · 1965: Ned Jarrett · 1966: David Pearson · 1967: Richard Petty · 1968: David Pearson · 1969: David Pearson · 1970: Bobby Isaac · 1971: Richard Petty · 1972: Richard Petty · 1973: Benny Parsons · 1974: Richard Petty · 1975: Richard Petty · 1976: Cale Yarborough · 1977: Cale Yarborough · 1978: Cale Yarborough · 1979: Richard Petty · 1980: Dale Earnhardt · 1981: Darrell Waltrip · 1982: Darrell Waltrip · 1983: Bobby Allison · 1984: Terry Labonte · 1985: Darrell Waltrip · 1986: Dale Earnhardt · 1987: Dale Earnhardt · 1988: Bill Elliott · 1989: Rusty Wallace · 1990: Dale Earnhardt · 1991: Dale Earnhardt · 1992: Alan Kulwicki · 1993: Dale Earnhardt · 1994: Dale Earnhardt · 1995: Jeff Gordon · 1996: Terry Labonte · 1997: Jeff Gordon · 1998: Jeff Gordon · 1999: Dale Jarrett · 2000: Bobby Labonte · 2001: Jeff Gordon · 2002: Tony Stewart · 2003: Matt Kenseth · 2004: Kurt Busch · 2005: Tony Stewart · 2006: Jimmie Johnson · 2007: Jimmie Johnson · 2008: Jimmie Johnson · 2009: Jimmie Johnson · 2010: Jimmie Johnson · 2011: Tony Stewart · 2012: Brad Keselowski · 2013: Jimmie Johnson · 2014: Kevin Harvick · 2015: Kyle Busch · 2016: Jimmie Johnson · 2017: Martin Truex Jr. · 2018: Joey Logano · 2019: Kyle Busch · 2020: Chase Elliott · 2021: Kyle Larson · 2022: Joey Logano · 2023: Ryan Blaney