Erich Naumann

Ej att förväxla med Erik Naumann.

Brigadeführer
Erich Naumann
Erich Naumann i amerikansk fångenskap.
Född	29 april 1905 Meissen, Sachsen, Tyskland
Död	7 juni 1951 (46 år) Landsberg am Lech, Bayern, Västtyskland
Begravningsplats	Spöttinger Friedhof, Landsberg am Lech
Inträde	1935
Tjänstetid	1935–1945
Befäl	1) Einsatzgruppe VI (Polen) 2) Einsatzgruppe B (Sovjetunionen) 3) Befälhavare för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst i Nederländerna
Utmärkelser	Järnkorset av första klassen Krigsförtjänstkorset av första klassen med svärd SS Hederssvärd SS-Ehrenring (Totenkopfring)

Erich Naumann, född 29 april 1905 i Meissen, död 7 juni 1951 i Landsberg am Lech, var en tysk SS-Brigadeführer. Mellan 1941 och 1943 var Naumann befälhavare för Einsatzgruppe B, en av de fyra mobila insatsgrupper som dödade judar, romer, partisaner, politruker och andra för Tredje riket misshagliga personer i Sovjetunionen och Baltikum.

Biografi

Naumann blev medlem av NSDAP i november 1929. År 1933 inträdde han i SA och 1935 i SD.

Andra världskriget

Naumann var från den 16 november 1941 till den 1 mars 1943 befälhavare för Einsatzgruppe B och därmed bland annat ansvarig för massmord på 17 256 människor i Smolensk i Ryssland. Naumanns Einsatzgruppe förfogade även över tre gasvagnar,^[1] i vilka man i huvudsak mördade judar.

Efter sin tid som chef för Einsatzgruppe B innehade Naumann flera höga poster inom Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD). År 1943 var han inspektör för Sipo och SD i Berlin och mellan 1943 och 1944 tjänstgjorde han som chef för Sipo och SD i Nederländerna, med huvudkontor i Haag.^[2]

Einsatzgruppenrättegången

Efter andra världskriget ställdes Naumann inför rätta vid Einsatzgruppenrättegången i Nürnberg 1947–1948. Han ansåg inte att hans gärningar i egenskap av befälhavare för Einsatzgruppe B var moraliskt förkastliga utan att de var nödvändiga, då ordern hade givits av Führern.^[3] Tribunalen i Nürnberg dömde Naumann till döden för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Han avrättades genom hängning den 7 juni 1951.^[2]

Referenser

Noter

^ Lewis, Ken (1998). ”The Einsatzgruppen and Gas Vans in the Eastern Territories” (på engelska). The Nizkor Project. Arkiverad från originalet den 26 september 2011. https://www.webcitation.org/61yb4yFaU?url=http://www.nizkor.org/hweb/orgs/german/einsatzgruppen/esg/documents/et.html. Läst 25 september 2011.
^ [a b] Klee 2007, s. 429.
^ ”Trials of War Criminals before the Nuernberg Military Tribunals under Control Council Law No. 10” (på engelska) ( PDF). Humboldt-Universität zu Berlin · Juristische Fakultät. sid. 95. Arkiverad från originalet den 3 december 2013. https://web.archive.org/web/20131203000422/http://werle.rewi.hu-berlin.de/Einsatzgruppen.pdf. Läst 25 september 2011.

Webbkällor

”Die letzten Sieben Hingerichteten” (på tyska). Landsberg im 20. Jahrhundert — Bürgervereinigung zur Erforschung der Landsberger Zeitgeschichte. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2014. https://www.webcitation.org/6T4t91Gau?url=http://www.buergervereinigung-landsberg.de/kriegsverbrecher/Hingerichteten.pdf. Läst 4 oktober 2014.
”GERMANY: Slow Trip to the Gallows” (på engelska). TIME Magazine. 4 juni 1951. ISSN 0040-781X. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,858077,00.html. Läst 4 januari 2013.
”Olokaustos Biografie: Erich Naumann” (på italienska). Olokaustos.org. Associazione Olokaustos. Arkiverad från originalet den 26 september 2011. https://www.webcitation.org/61yZ3bagj?url=http://www.olokaustos.org/bionazi/leaders/naumann.htm. Läst 25 september 2011.
”Seven German War Criminals Executed” (på engelska). The Canberra Times. 8 juni 1951. Arkiverad från originalet den 4 januari 2013. https://www.webcitation.org/6DQXmgbYm?url=http://trove.nla.gov.au/ndp/del/article/2830584. Läst 4 januari 2013.