Franska ockupationszonen
Den Franska ockupationszonen var en av de fyra ockupationszoner som bildades efter Nazitysklands villkorslösa kapitulation och upplösning i slutet av andra världskriget 1945.
Segrarmakternas inbördes indelning av efterkrigs-Tysklands ockupationszoner definierades i Londonprotokollet. I dessa ingick dock inte Berlin (Stor-Berlin), som utgjorde en särskild, gemensamt ockuperad del men delades in i sektorer för respektive ockupationsmakts förvaltning.[1][2][3]
Som för alla zoner, låg huvudorten officiellt i Berlin. I praktiken den franska militärregeringen i Baden-Baden.[3]
Området kom 1949 att bli en del av den nybildade staten Västtyskland, med undantag av Saar som införlivades i Västtyskland först 1957.
Utsträckning
Den franska ockupationszonen omfattade följande områden:
- Den bayerska provinsen Rheinpfalz;
- Regeringsområdena Koblenz och Trier, som ingått i den preussiska Rhenprovinsen;
- Regeringsområdet Montabaur, som tillhört den preussiska provinsen Nassau;
- Den preussiska provinsen Hohenzollern;
- De hessiska provinsen Rheinhessen (utom en liten del öster om Rhen);
- De delar av Baden och Württemberg som låg söder om motorvägen A8;
- Birkenfeld, som varit en sydlig enklav tillhörande Fristaten Oldenburg;
Fram till 1946 ingick också Saarland i den franska ockupationszonen.
Berlinsektorn
Franska trupper anlände till Berlin 12–14 augusti 1945.[4] Deras Berlinsektor omfattade från och med den 13 augusti stadsdelsområdena (Bezirke) Wedding och Reinickendorf.[5][2]
Västtyskland
Inför bildandet av den västtyska staten 1949, bildades förbundsländerna Rheinland-Pfalz, Württemberg-Hohenzollern och Südbaden. Tillsammans med förbundsländerna i den brittiska och i den amerikanska zonen, bildade de Förbundsrepubliken Tyskland, informellt ofta kallat Västtyskland.
År 1952 slogs Württemberg-Hohenzollern och Südbaden ihop med det nybildade förbundslandet Baden-Württemberg.
Ockupationszonerna i det västtyska området kvarstod under en övergångstid med ökande självständighet för den nya staten, och upplöstes efter ikraftträdandet av Parisfördragen i maj 1955.[6]
Källor
- ^ Londonprotokollet, 12 september 1944, läst 4 november 2020.
- ^ [a b] Londonprotokollet, 13 augusti 1945 (i tysk översättning), läst 4 november 2020.
- ^ [a b] Wolfgang Benz (11 april 2005). Errichtung der Besatzungsherrschaft Bundeszentrale für politische Bildung. Läst 4 november 2020.
- ^ 11. Juli 1945 Deutschland-Chronik, Bundeszentrale für politische Bildung. Läst 29 november 2020.
- ^ Gerhard Keiderling (2000). Es herrschte das Prinzip der Einstimmigkeit: Die Alliierte Kommandantur 1945-1948 Berlinische Monatsschrift, Luisenstädtischen Bildungsverein. Läst 19 november 2020.
- ^ Vor 70 Jahren: Besatzungsstatut für die Bundesrepublik Bundeszentrale für politische Bildung, 18 september 2019. Läst 4 december 2020.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
|
