Franz Mesmer

Franz Mesmer
FöddFranciscus Antonius Mesmer[1]
23 maj 1734[2][3][4]
Iznang[5]
Död5 mars 1815[2][5][6] (80 år)
Meersburg[5], Tyskland
BegravdMeersburg
Medborgare iTysk-romerska riket
Utbildad vidDillingens universitet, [7]
Ingolstadts universitet[7][8]
Wiens universitet, [7][9]
SysselsättningLäkare[5][6][10], magnetizer, astronom
ArbetsgivareSociety of Universal Harmony
Noterbara verkanimal magnetism[11]
MakaAnna Maria von Posch
(g. 1768–)[12]
FöräldrarAnton Mesmer[13]
Maria Ursula Mesmer
Utmärkelser
Hedersmedborgare (1798)
Redigera Wikidata

Franz Anton Mesmer, född 23 maj 1734, död 5 mars 1815, var en tysk läkare med ett intresse för astronomi, som teoretiserade om att det fanns en naturlig energiöverföring mellan alla liv som han kallade Magnetisme animal, felaktigt översatt till animala magnetismen (se begrepp). Den kunde enligt Mesmer praktiseras och användas som botemedel mot olika sjukdomsliknande tillstånd. Metoden kallas också mesmerism.

Per Olov Enquist gjorde Mesmer bekant genom romanen ’Magnetisörens femte vinter’ utgiven augusti 1964. Boken brukar betraktas som Enquists genombrott som författare.

1784 utsåg kung Ludvig XVI fyra medlemmar av den medicinska fakulteten till kommissionärer för att undersöka "le magnétisme animal". På begäran av dessa kommissionärer utsåg kungen ytterligare fem kommissionärer från Kungliga Franska Vetenskapsakademien, däribland kemisten Antoine Lavoisier, läkaren Joseph-Ignace Guillotin, astronomen Jean Sylvain Bailly, och den amerikanske ambassadören Benjamin Franklin.[14]

Istället för Mesmer medverkade en elev till honom, Charles d'Eslon, i undersökningen. Här går uppgifterna isär. Det påstås att kommissionen tillfrågade Mesmer men att han avböjde att medverka och då tillfrågades d'Eslon. En annan uppgift är att Mesmer inte fick någon förfrågan och att kommissionen gick bakom hans rygg.

Kommissionen genomförde med d'Eslon en serie experiment som inte syftade till att fastställa huruvida mesmeriansk behandling fungerade, men om Mesmer hade upptäckt en ny fysisk vätska. Kommissionen drog slutsatsen att det inte fanns några bevis för en sådan vätska.

D'Eslon måste ändå ha lyckats med en del av behandlingarna. Oavsett nyttan vid en behandling utökade kommissionen på eget bevåg sitt mandat och tillskrev tillfrisknandet "fantasi". En del positiva fall berodde sannolikt på vad vi idag skulle bedöma som placebo.

Metod

Tekniken torde vara en blandning av transframkallande och hypnos. Mesmer satt framför sin patient och vidrörde patientens knän, tryckte på patientens tummar, och tittade stelt i patientens ögon. Han flyttade sina händer knappt vidrörande patienternas axlar ner längs armarna. Mesmer tryckte sedan fingrarna på patientens hypochondrium (området nedanför mellangärdet), och kunde ibland hålla sina händer där i timmar.

Hypnos

Mesmers idéer och metoder utvecklades vidare efter hans död och ledde till att den skotska kirurgen James Braid lanserade hypnos som behandlingsmetod 1842

Begrepp

Användningen av termen "animal magnetism" för att översätta Mesmers magnétisme animal är extremt missvisande av tre skäl:
1. Mesmer valde sin term för att särskilja sin variant av "magnetisk" kraft från dem som avsågs, på den tiden, som "mineral magnetism", "kosmisk magnetism" och "planetarisk magnetism".
2. Mesmer ansåg att denna kraft/effekt bara fanns i organ hos människor och djur.
3. Mesmer valde ordet "djur" för sin grundbetydelse (från latinska animus = "själ") särskilt för att utse en kraft/effekt som en kvalitet som tillhörde alla levande varelser (människor och djur.)

Undersökningen

Franz Mesmer

En tidigare elev till Mesmer, Charles D'Eslon åtog sig att utsättas för kommissionens prövning men han misslyckades med att fullt ut replikera Mesmers metod och resultat. Mesmer beskylldes för att vara charlatan. Till hans försvar framfördes att d'Eslon inte visste allt som ingick i metoden, men ingen hänsyn togs till detta och Mesmer anklagades för kvacksalveri.

Involverade i Mesmers metod förklarade att det som konstaterats av den kungliga kommissionen inte var ett verk av eller enligt Mesmer. Se Nouvelle Découverte sur le magnétisme animal ou lettre adressé à un Ami de Province par un partisan zélé de la vérité (tillgänglig på nationella franska bibliotek). I detta lilla häftet på sidorna 33–34 fastställer författaren uttryckligen att d'Eslon (som den akademiska kommissionen undersökt) inte kände till det verkliga Mesmersystemet. "Den sanna teorin om det magnetiska systemet har visats för mycket få studenter, och vi utmanar d'Eslon att åstadkomma vad vi gör".

Referenser

  • "Report of the Commissioners charged by the King in the examination of Animal Magnetism" (originally published 1784), English translation in Skeptic magazine of the Skeptic society, vol 4 no 3 1996.
  • ”Classics: memoir on the discovery of animal magnetism (Franz A. Mesmer)” (på spanish). Actas luso-españolas de neurología, psiquiatría y ciencias afines "1" (5): ss. 733–9. 11 maj 1973. ISSN 0300-5062. PMID 4593210. 
  • Akstein D (11 maj 1967). ”Mesmer, the precursor of spiritual medicine (I)” (på portuguese). Revista Brasileira de Medicina "24" (4): ss. 253–7. ISSN 0034-7264. PMID 4881184. 
  • Darnton, Robert (1968). Mesmerism and the End of the Enlightenment in France. Cambridge: Harvard University Press. ISBN 0674569512 
  • Eckert H (11 maj 1955). ”An unknown portrait of Franz Anton Mesmer.” (på german). Gesnerus "12" (1–2): ss. 44–6. ISSN 0016-9161. PMID 13305809. 
  • Ellenberger, Henri (1970). The Discovery of the Unconscious. New York: Basic Books. ISBN 0465016723 
  • Forrest D (11 maj 2002). ”Mesmer”. The International Journal of Clinical and Experimental Hypnosis "50" (4): ss. 295–308. doi:10.1080/00207140208410106. ISSN 0020-7144. PMID 12362948. 
  • Gallo DA, Finger S (11 maj 2000). ”The power of a musical instrument: Franklin, the Mozarts, Mesmer, and the glass armonica”. History of Psychology "3" (4): ss. 326–43. doi:10.1037/1093-4510.3.4.326. ISSN 1093-4510. PMID 11855437. 
  • Gould, Stephen (1991). Bully for Brontosaurus. New York: Norton. ISBN 039330857X 
  • Gravitz MA (11 maj 1994). ”The first use of self-hypnosis: Mesmer mesmerizes Mesmer”. The American Journal of Clinical Hypnosis "37" (1): ss. 49–52. ISSN 0002-9157. PMID 8085546. 
  • Iannini R (11 maj 1992). ”Mesmer and mesmerism” (på italian). Medicina nei Secoli "4" (3): ss. 71–83. ISSN 0394-9001. PMID 11640137. 
  • Kihlstrom JF (11 maj 2002). ”Mesmer, the Franklin Commission, and hypnosis: a counterfactual essay”. The International Journal of Clinical and Experimental Hypnosis "50" (4): ss. 407–19. doi:10.1080/00207140208410114. ISSN 0020-7144. PMID 12362956. 
  • Lopez CA (11 maj 1993). ”Franklin and Mesmer: an encounter”. The Yale Journal of Biology and Medicine "66" (4): ss. 325–31. ISSN 0044-0086. PMID 8209564. 
  • Makari GJ (11 maj 1994). ”Franz Anton Mesmer and the case of the blind pianist”. Hospital & Community Psychiatry "45" (2): ss. 106–10. ISSN 0022-1597. PMID 8168786. https://ps.psychiatryonline.org/doi/10.1176/ps.45.2.106. 
  • Mesmer, Franz (1980). Mesmerism. Los Altos: W. Kaufman. ISBN 0913232882 
  • Miodoński L (11 maj 2001). ”Romantic medicine in Germany as the philosophical explication for understanding the world and man - Mesmer and mesmerism” (på polish). Medycyna Nowozytna "8" (2): ss. 5–32. ISSN 1231-1960. PMID 12568094. 
  • Parish D (11 maj 1990). ”Mesmer and his critics”. New Jersey Medicine : the Journal of the Medical Society of New Jersey "87" (2): ss. 108–10. ISSN 0885-842X. PMID 2407974. 
  • Pattie, Frank (1994). Mesmer and Animal Magnetism. Hamilton: Edmonston Pub. ISBN 0962239356 
  • Pattie FA (11 maj 1979). ”A Mesmer-Paradis myth dispelled”. The American Journal of Clinical Hypnosis "22" (1): ss. 29–31. ISSN 0002-9157. PMID 386774. 
  • Prinz, Armin (1994). Mesmer, Franz Anton in: Neue Deutsche Biographie 17  http://www.deutsche-biographie.de/pnd118581309.html
  • Schott H (11 maj 1982). ”Die Mitteilung des Lebensfeuers. Zum therapeutischen Konzept von Franz Anton Mesmer (1734-1815)”. Medizinhistorisches Journal "17" (3): ss. 195–214. ISSN 0025-8431. PMID 11615917. 
  • Schott H (11 maj 1984). ”Mesmer, Braid and Bernheim: on the history of the development of hypnotism” (på german). Gesnerus "41" (1–2): ss. 33–48. ISSN 0016-9161. PMID 6378725. 
  • Shultheisz E (11 maj 1965). ”MESMER AND MESMERISM” (på hungarian). Orvosi Hetilap "106": ss. 1427–30. ISSN 0030-6002. PMID 14347842. 
  • Spiegel D (11 maj 2002). ”Mesmer minus magic: hypnosis and modern medicine”. The International Journal of Clinical and Experimental Hypnosis "50" (4): ss. 397–406. doi:10.1080/00207140208410113. ISSN 0020-7144. PMID 12362955. 
  • Stone MH (11 maj 1974). ”Mesmer and his followers: the beginnings of sympathetic treatment of childhood emotional disorders” (Free full text). History of Childhood Quarterly "1" (4): ss. 659–79. ISSN 0091-4266. PMID 11614567. http://www.nlm.nih.gov/medlineplus/childrenshealth.html. 
  • Voegele GE (11 maj 1956). ”The relation of Mesmer to Mozart”. The American Journal of Psychiatry "112" (10): ss. 848–9. ISSN 0002-953X. PMID 13302494. http://ajp.psychiatryonline.org/cgi/pmidlookup?view=long&pmid=13302494. 
  • Watkins D (11 maj 1976). ”Franz Anton Mesmer; founder of psychotherapy”. Nursing Mirror and Midwives Journal "142" (22): ss. 66–7. ISSN 0143-2524. PMID 778805. 
  1. ^ Richard Harte, Hypnotism and the doctors, vol. 1, Fowler & Wells Company, 1902 och 1903, s. 34.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Franz Anton Mesmer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Who Named It?, Franz (originally Friedrich) Anton Mesmer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Franz Anton Mesmer.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] Mesmer, Franz Anton, vol. 17, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 427.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c] Henri Ellenberger, Открытие бессознательного : История и эволюция динамической психиатрии, vol. 1, Akademitjeskij projekt, 2018, s. 89, ISBN 978-5-8291-2159-4.[källa från Wikidata]
  8. ^ Robin Waterfield, Гипноз. Скрытые глубины : История открытия и применения, AST, 2006, s. 95, ISBN 5-17-035409-6.[källa från Wikidata]
  9. ^ Robin Waterfield, Гипноз. Скрытые глубины : История открытия и применения, AST, 2006, s. 95-97, ISBN 5-17-035409-6.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, Encyclopædia Britannica .[källa från Wikidata]
  11. ^ Henri Ellenberger, The Discovery of the Unconscious : The History and Evolution of Dynamic Psychiatry, Basic Books, 1970, läst: 30 oktober 2018.[källa från Wikidata]
  12. ^ Franz Anton Mesmer dies in Germany (på engelska), vol. 65, 3, History Today, mars 2015, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, www.deutsche-biographie.de .[källa från Wikidata]
  14. ^ [1].


Auktoritetsdata
• WorldCat • VIAF: 71434361 • LCCN: n80060837 • ISNI: 0000 0001 1069 8770 • GND: 118581309 • Libris XL: xv8ckh9g1f9h6v1 Katalogiserade verk. Andra katalogiserade bidrag. • SUDOC: 030436079 • BNF: cb12185091m (data) • BIBSYS: 90055973 • HDS: 048317 • NLA: 35739952 • NDL: 00769063 • NKC: jn20000701217 • BNE: XX1692388 • CiNii: DA03155502 • CANTIC: a10123507 • Alvin: alvin-person:14202