Gösta Montelin

Tor Gösta Emanuel Montelin, född 7 december 1878, död 15 januari 1946^[1], var en svensk litteraturhistoriker.

Montelin blev filosofie licentiat 1914, lektor vid Uppsala folkskollärarseminarium 1919, censor vid Statens biografbyrå 1921 och var modersmålslärare vid ett flertal läroanstalter i Stockholm.

Som författare Montelin verkade framför allt för att sprida kunskap om tysk diktning genom litteraturhistoriska arbeten som Lenau i lif och diktning (1902), Tysk litteratur i historisk framställning och svensk tolkning (1922) med flera. Mellan 1930 och 1935 utgav han en Världslitteraturens historia i sju band. Han var även verksam som översättare från tyska och franska.

Bibliografi

Lenau i lif och diktning. En kontur (Bonnier, 1902)
Tysk litteratur i historisk framställning och svensk tolkning (Norstedt, 1923)
Världslitteraturens historia (Natur & Kultur, 1930–1935) [7 vol.]

Översättningar (urval)

Conrad Ferdinand Meyer: Pescaras frestelse. Novell (Almqvist & Wiksell, 1924)
Heinrich von Kleist: "Prins Friedrich von Homburg: Ett skådespel". I Världslitteraturen. De stora mästerverken, [42], Tyskt drama och tysk lyrik, I (Bonnier, 1927), s. 315–405
Från främmande spaljärer: tysk och fransk lyrik (i tolkning av Gösta Montelin) (1928)
E. T. A. Hoffmann: Sandgubben (Bonnier, 1929)
Friedrich de la Motte-Fouqué: Undine. En berättelse (1929)
Clemens Brentano: Historien om den hederlige Kasper och den vackra Anna (1929)
Hillewi Paulin: Tempeltrappan (Natur & Kultur, 1930)
Johann Wolfgang von Goethe: Torquato Tasso (Natur & Kultur, 1932)