Grobiņa

Grobiņa
Grobin
Stad
Slottsruiner i Grobiņa.
Slottsruiner i Grobiņa.
Stadsvapen
Land Lettland Lettland
Landskap Kurzeme
Koordinater 56°32′7″N 21°9′49″Ö / 56.53528°N 21.16361°Ö / 56.53528; 21.16361
Folkmängd 3 977 (2016)[1]
Geonames 459692
Lägeskarta
Lägeskarta
Lägeskarta
www.grobina.lv
Lettlands historia
Lettlands statsvapen
Denna artikel är en del av en serie
Tidig historia
Kundakulturen (ca 8000–5000 f.Kr.)
Narvakulturen (ca 5300–1750 f.Kr.)
Stridsyxekulturen (ca 2950-2300 f.Kr.)
Liver och Balterkulturen (ca 2000 f.Kr.-800-talet)
Medeltiden
Skandinavisk koloni i Kurland (650-850-talet)
Kurland, Semgallen, Livland och Lettgallen (800-1200-talet)
Nordiska korståg (1193-1316)
Svärdsriddarorden (1202-1237)
Livländska orden (1237-1561)
Tidigmoderna tiden
Livländska kriget (1558-1583)
Hertigdömet Kurland och Semgallen (1561–1795)
Andra polska kriget (1600-1629)
Svenska Livland (1621–1721)
Polska Livland (1629–1772)
Kurländsk kolonisering (1637-1690)
Karl X Gustavs ryska krig (1656-1661)
Stora nordiska kriget (1700-1721)
Moderna tiden
Guvernementet Livland och Kurland (1721/1795–1918)
Östfronten under första världskriget (1914–1918)
Baltiska hertigdömet (1918)
Det självständiga Lettland
Republiken Lettland (1918–1940)
Molotov-Ribbentrop-pakten (1939)
Reichskommissariat Ostland (1941–1945)
Lettiska SSR (1940–1990)
Den sjungande revolutionen (1987–1990)
Lettland (1990/1991–)

Grobiņa (tyska: Grobin) är en stad i sydvästra Lettland, på en yta av 5 km² och med en befolkning på cirka 4 300 invånare. Stadsrättigheter fick man 1695, men dess före hade både skandinaver och Tyska orden befäst orten alltsedan vendeltiden.

Skandinavisk koloni under yngre järnåldern

Vid Grobin i Kurland upptäcktes 1929–1930 vid en utgrävning en nordisk fornborg och resterna av en forntida stadsanläggning av den typen som fanns i Birka och Hedeby, till dessa anläggningar fanns tre i halvcirkel belägna skandinaviska gravfält, varav två av väldiga dimensioner. Stora delar av området hade förstörts genom odling och grustäkt, men av det största gravfältet kvarstod under utgrävningsperioden cirka 450 högar. Man antog att det ursprungligen hade uppgått till 1000. De tre gravfälten hade uppförts under tidsperioden 650–850 e.Kr. och bestod av två höggravfält och ett gravfält med flatmarksgravar. I flatmarksgravarna gjordes fynd av bland annat gotländska vapen och smycken.[2]

I utgrävningarna, där bland andra de svenska arkeologerna Birger Nerman, Karl-Alfred Gustawsson och Hans Hansson deltog, undersöktes ett hundratal flatmarksgravar och ett trettiotal högar. Fyndmaterialet här, i den svarta jorden (stadsområdet) och i fornborgen, blev talrikt. Birger Nerman ville tolka Grobin som det i Rimberts krönika omtalade kuriska staden Seeburg, mot vilket kung Olof år 855 företagit ett krigståg och erövrat.[3]

Källor

  • Nerman, Birger, Smärre meddelanden. Fynden från Grobin i Lettland. Fornvännen 1930, sidorna 114-116.
  • Nerman, Birger, Sveriges rikes uppkomst. Stockholm 1941, sidorna 186-198.
  • Nerman, Birger, Sveriges första storhetstid. Stockholm 1942, sidorna 26-66.
  • Nerman, Birger, Grobin-Seeburg, Ausgrabungen und Funde. Stockholm 1958.
  • Petrenko, Valerij Petrovich, A Picture Stone from Grobin (Latvia), Fornvännen 1991.

Noter

  1. ^ ”«Latvijas iedzīvotāju skaits pašvaldībās pagastu dalījumā»”. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161020093133/http://www.pmlp.gov.lv/lv/assets/documents/statistika/IRD2016/ISPV_Pasvaldibas_iedzivotaju_skaits_pagasti.pdf. Läst 12 juli 2016. 
  2. ^ Lars G. Holmblad (1995). Nordisk Vikingaguide. Statens Historiska Museums förlag. sid. 202 
  3. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932