Kommissionen Delors III

Kommissionen Delors III var en europeisk kommission som var i tjänst mellan 6 januari 1993 och 22 januari 1995. Den leddes av Jacques Delors. Kommissionen ersattes 1995 av kommissionen Santer.

Kommissionen Delors III

Kommissionen Delors III tillträdde den 6 januari 1993 efter att ha godkänts av medlemsstaternas företrädare den 21 december 1992. På grund av Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november 1994, hade denna kommission inte en fyraårig mandatperiod, utan en förkortad mandatperiod som slutade den 22 januari 1995.^[1] Delors utsågs till ordförande på nytt.^[2] Även ett antal vice ordförande utsågs samtidigt.^[3]

Prestationer

Kommissionen anses vara en av "eurons fäder" eftersom den lade grunden för bildandet av Ekonomiska och monetära unionen (EMU) genom Maastrichtavtalet (1992). Det var också Delors-kommissionen som såg till så att unionen utvidgades 1995 med tre nya länder: Sverige, Finland och Österrike.

Kommissionärer

Under de tio år som kommissionen Delors var i tjänst ändrades dess uppsättning två gånger. Under den första mandatperioden, 1985 till 1989, bestod kommissionen av 19 ledamöter. Vid nästa mandatperiod, 1989 till 1993, bestod kommissionen av 18 ledamöter. I den nya kommissionen fanns åtta nya kommissionärer som inte satt med i den första kommissionen. Under den sista mandatperioden, 1993 till 1995, blev antalet ledamöter i kommissionen åter 19. Även denna gång tillkom åtta ny kommissionärer som ersatte sju av de kommissionärer som satt i den föregående kommissionen.

Kända kommissionärer, bortsett från Jacques Delors själv, är Manuel Marín (som senare själv blev ordförande), Leon Brittan, Henning Christophersen och Martin Bangemann.

Utvidgningen 1995

I samband med utvidgningen den 1 januari 1995 tillkom tre nya kommissionsledamöter från Finland, Sverige och Österrike. Dessa var Franz Fischler, Erkki Liikanen och Anita Gradin.^[4]

Referenser

Noter

^ BESLUT AV FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MEDLEMSSTATER av den 21 december 1992 om utseende av ledamöter av Europeiska gemenskapernas kommission (93/1/Euratom, EKSG, EEG)
^ BESLUT AV FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MEDLEMSSTATER av den 21 december 1992 om utseende av ordförande i Europeiska gemenskapernas kommission (93/2/Euratom, EKSG, EEG)
^ BESLUT AV FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MEDLEMSSTATER av den 30 juni 1993 om utseende av vice ordförande i Europeiska gemenskapernas kommission (93/382/Euratom, EKSG, EEG)
^ BESLUT AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MEDLEMSSTATERS REGERINGSFÖRETRÄDARE fattat den 1 januari 1995 om utnämning av ledamöter till Kommissionen (95/3/ EG, Euratom, EKSG)

v • r Europeiska kommissioner

Europeiska kol- och stålgemenskapens höga myndighet (1952–1967)	Monnet (1952–1955) · Mayer (1955–1958) · Finet (1958–1959) · Malvestiti (1959–1963) · Del Bo (1963–1967) · Coppé (1967)

Europeiska atomenergigemenskapens kommission (1958–1967)	Armand (1958–1959) · Hirsch (1959–1962) · Chatenet (1962–1967)

Europeiska ekonomiska gemenskapens kommission (1958–1967)	Hallstein I (1958–1962) · Hallstein II (1962–1967)

Europeiska gemenskapernas kommission (1967–2009)	Rey (1967–1970) · Malfatti (1970–1972) · Mansholt (1972–1973) · Ortoli (1973–1977) · Jenkins (1977–1981) · Thorn (1981–1985) · Delors I (1985–1989) · Delors II (1989–1993) · Delors III (1993–1995) · Santer (1995–1999) · Marín (1999) · Prodi (1999–2004) · Barroso I (2004–2010)

Europeiska kommissionen (2009–)	Barroso II (2010–2014) · Juncker (2014–2019) · von der Leyen (2019–)