Maxim Grigoriev

Maxim Grigoriev
Född13 november 1980 (43 år)
Moskva[1]
Medborgare iSverige
SysselsättningÖversättare, författare[2]
Redigera Wikidata

Maxim Grigoriev, född 13 november 1980 i Moskva, är en svensk författare och översättare. Han bor idag i Paris, men har även bott i Porto och Berlin.

Grigoriev kom från Moskva till Sverige vid 13 års ålder med sin mamma och bosatte sig i Upplands-Bro.[3] Han har studerat både i Norrköping och Linköping innan han vid 25 års ålder reste till Berlin.[4]

Grigorievs debutbok, en novellsamling med titeln Städer, kom ut 2014. Han har därefter publicerat romanerna Nu (2016) och Europa (2021). Samtliga är utgivna på Albert Bonniers förlag.[5] Han har översatt böcker av bland andra Nick Perumov och Venedikt Jerofejev från ryska.[6]

I februari 2015 tilldelades han Borås Tidnings debutantpris för novellsamlingen Städer.[7] 2021 publicerades hans bok Europa som samma år belönades med både Svenska Dagbladets litteraturpris och Europeiska unionens litteraturpris.[3] Roman nominerades även till Augustipriset samma år. För Europa tilldelades Grigoriev Eyvind Johnsonpriset 2022.

Bibliografi

  • 2014Städer. Noveller.
  • 2016Nu. Roman.
  • 2020Fotografen
  • 2021Europa. Roman.[8]
  • 2022Regnet. Roman.

Översättningar (i urval)

  • Babtjenko, Arkadij (2009). Bilder av ett litet krig: Georgien, augusti 2008. Stockholm: Ersatz (tillsammans med Ola Wallin)
  • Jerofejev, Venedikt (2008). Min lilla Leniniana. Stockholm: Ersatz
  • Perumov, Nick (2008). Nekromantikerns födelse. Stockholm: Ersatz
  • Perumov, Nick (2008). Nekromantikerns irrfärder. Stockholm: Ersatz
  • Perumov, Nick (2012). Nekromantikerns krig. 1, Debut. Stockholm: Coltso
  • Slavnikova, Olga (2013). 2017. Stockholm: Ersatz

Priser och utmärkelser

Externa länkar

  • Maxim Grigoriev i Libris

Referenser

  1. ^ 1065486995.[källa från Wikidata]
  2. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 23 maj 2023.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Andersson, Elisabet (18 november 2021). ”Maxim Grigoriev får SvD:s litteraturpris”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/europeisk-frihet-ar-att-slippa-integreras. Läst 2 januari 2022. 
  4. ^ ”Maxim Grigoriev: ”Sprickorna har alltid funnits i Europa””. DN.SE. 16 juli 2021. https://www.dn.se/kultur/maxim-grigoriev-sprickorna-har-alltid-funnits-i-europa/. Läst 2 januari 2022. 
  5. ^ http://www.albertbonniersforlag.se/forfattare/g/maxim-grigoriev/
  6. ^ Maxim Grigoriev i Libris
  7. ^ Borås Tidning 19 februari 2015, "Vinnarens nya planer"
  8. ^ Grigoriev skådar Europa genom exilens kalejdoskop Recension i SvDs e-upplaga 25 mars 2021. Läst 27 mars 2021.
  9. ^ Han tilldelas SvD:s litteraturpris Läst 18 november 2021.
  10. ^ Maxim Grigoriev får Lydia och Herman Erikssons stipendium 2021 Läst 21 november 2021.
  11. ^ ”Maxim Grigoriev får SmåLits Migrantpris 2022”. Arkiverad från originalet den 23 november 2021. https://web.archive.org/web/20211123141926/https://www.smalit.se/smalits-migrantpris/. Läst 7 januari 2022. 
Auktoritetsdata
• WorldCat • VIAF: 306309048LCCN: nb2016022218ISNI: 0000 0004 2649 2293GND: 1065486995Libris XL: c9ps0l2w2fslqs7 Katalogiserade verk. Andra katalogiserade bidrag.NKC: xx0301617