Mikael Ljungberg
| Mikael Ljungberg | ||
| Brottning, herrar Nation: | ||
 Olympiska spel | ||
|---|---|---|
| Guld | Sydney 2000 | Grekisk-romersk, tungvikt |
| Brons | Atlanta 1996 | Grekisk-romersk, tungvikt |
| Världsmästerskap | ||
| Guld | Stockholm 1993 | |
| Guld | Prag 1995 | |
| Brons | Pireus 1999 | |
| Europamästerskap | ||
| Guld | Besançon 1995 | |
| Guld | Sofia 1999 | |
| Silver | Minsk 1998 | |
| Europamästerskap för juniorer | ||
| Guld | 1990 | |
Bo Urban Mikael Ljungberg, född 13 juni 1970 i Mölndal, död där 17 november 2004 (folkbokförd i Partille),[1] var en svensk brottare. Han har bland annat vunnit ett OS-guld, två VM-guld, två EM-guld.[2][3]
Ljungberg började sin karriär i Mölndals BK men gick senare över till ÖIS Brottning. Efter sin aktiva karriär skrev han boken Mjuka drömmar och hårda mål (2001),[4] tog hand om de svenska juniorerna[förtydliga] och utsågs till sportchef i Svenska Brottningsförbundet, en tjänst han aldrig hann tillträda.
Mikael Ljungberg tog 2004 sitt liv på Mölndals sjukhus där han vårdades för depression.[5] Han är begravd på Fässbergs kyrkogård.[6]
Meriter
- Victoriastipendiat 2001.
- Årets göteborgare 2000.
- Guldmedaljör i 97-kilosklassen i Olympiska sommarspelen 2000 i Sydney. Vann OS-guld i 97-kilosklassen efter att ha besegrat ukrainaren Davyd Saldadze med 2–1. Det var Sveriges första OS-guld i brottning på 48 år.[7]
- Europamästare 1999.[7] Tog revansch för finalförlusten 1998 och vann EM-guldet.
- Silvermedaljör i Europamästerskapet 1998
- Bronsmedaljör i 100-kilosklassen i Olympiska sommarspelen 1996 i Atlanta.
- Världsmästare i 100-kilosklassen 1995[7]
- Europamästare i 100-kilosklassen 1995[7]
- Initiativtagare till ”Landslaget mot våld”, en kampanj som fick stöd från regeringsnivå 1994
- Världsmästare i 100-kilosklassen i hemma-VM i Globen 1993[7]
- Fyra i 100-kilosklassen vid olympiska sommarspelen 1992 i Barcelona.
- Junioreuropamästare 1990
Mikael Ljungbergs minnesfond
Efter Ljungbergs död grundades en minnesfond som varje år delar ut ett stipendium till någon inom idrottsvärlden. Detta stipendium skall användas till utbildning och utveckling i Mikael Ljungbergs anda.
Stipendiater
- 2005 Stephan Lundh, ishockeytränare
- 2006 Anna Lindberg, simhoppare
- 2007 Mustafa Mohamed, friidrottare
- 2008 Lassi Karonen, roddare
- 2009 Helena Jonsson, skidskytt
- 2010 Anja Pärson, alpint
- 2011 Marcus Hellner, längdskidåkare
- 2012 André Myhrer, utförsåkare
- 2013 Sarah Sjöström, simmare
- 2014 Kim Källström, fotboll
- 2015 Håkan Ericson, fotbollstränare
- 2016 Jenny Rissveds, mountainbikecyklist
- 2017 Tove Alexandersson, orienterare och skidorienterare
- 2018 Armand Duplantis, friidrottare, stavhopp
Stipendiater för aktiva brottare
- 2005 Johan Eurén
- 2006 Victor Wolfgang
- 2007 Christoffer Ljungbäck
- 2008 Kristoffer Johansson
- 2009 Johanna Mattsson och Sofia Mattsson
- 2010 Vicenzo Macri
- 2011 Robert Rosengren
- 2017 Denise Makota Ström och Ardit Fazljija.
- 2018 Jonna Malmgren och Niklas Öhlén
Källhänvisningar
- ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Ljungberg, Bo Urban Mikael
- ^ http://sok.se/idrottare/idrottare/m/mikael-ljungberg.html
- ^ https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/G1Mk9m/os-hjalten-mikael-ljungberg-dod
- ^ Ljungberg, Mikael; Jörnvik Ulf (2001). Mjuka drömmar - hårda mål. Västerås: Sportförl. Libris 8381781. ISBN 91-88541-29-0
- ^ Patrik Thornéus, Katrin Krantz (18 november 2004). ”OS-hjälten Mikael Ljungberg död”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article10503732.ab. Läst 18 september 2016.
- ^ SvenskaGravar
- ^ [a b c d e] "Mikael Ljungberg". NE.se. Läst 17 september 2014.
Externa länkar
- Stiftelsen Mikael Ljungbergs minnesfond
- Mikael Ljungbergs minnesfond på Facebook
| Företrädare: Therese Alshammar | Victoriastipendiet Mikael Ljungberg 2001 | Efterträdare: Magnus Wislander |
| |||||||||||||
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
