Nautiska behörigheter

Nautiska behörigheter regleras internationellt genom STCW-konventionen, den av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) år 1978 antagna internationella konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning. De nationella bestämmelserna följer denna konvention. Nöjesfarkoster, båtar och mindre fartyg omfattas i allmänhet inte av konventionen, utom om de får ta mer än 12 passagerare, varvid de räknas som passagerarfartyg.

Fartområden

Huvudartikel: Fartområde

Vilka nautiska behörigheter som krävs varierar enligt fartygets typ och storlek, men också enligt fartområde. I oceanfart eller fjärrtrafik gäller bemanningskraven enligt STCW-konventionen,^{[källa behövs]} men i närområden och för mindre fartyg har enskilda länder möjlighet att tillämpa lindrigare krav.

I det så kallade non-SOLAS-direktivet, som gäller för inrikes passagerartrafik inom EU, delas passagerarfartygen i klasser enligt fartområden A, B, C och D, där D och C avser trafik i skyddade vatten, B trafik högst 20 nautiska mil från kusten och A övrig trafik.

Befattningar för däcksbefäl

Gradbeteckningar från den grekiska handelsflottan

Befälhavare
1:e styrman (överstyrman)
2:e styrman
3:e styrman
Ende styrman

Behörigheter i däcksavdelningen

Däcksbefäl
- Sjökapten
- Överstyrman
- Fartygsbefäl klass II (Sjökaptensexamen)
- Fartygsbefäl klass III
- Fartygsbefäl klass IV
- Vaktstyrman
- Fartygsbefäl klass V (Styrmansexamen)