Niclas Gonzales

Niclas Gonzalez
Personlig information
Fullständigt
namn
Niclas Gonzalez
Födelsedatum14 april 1970 (54 år)
Födelseort, Sverige
LateralitetHögerhänt
PositionMålvakt
Juniorklubbar

0000–1989 
Sverige Uddevalla HK
Sverige GF Kroppskultur
Seniorklubbar*
År
1989–?
?–1992
1992–1995
1995–1997?
1997–1998
1998–2000
2000–2002
2002–2005
2006
Klubb
Sverige GF Kroppskultur
Sverige Växjö HF
Sverige HK Drott
Sverige Stavstens IF[1]
Sverige HK Drott[2]
Norge Kragerø IF
Sverige Lugi HF
Sverige GF Kroppskultur[3]
Sverige Uddevalla HK
Sverige Lysekils HK
SM (GM)
Landslag
År
1988–1991
Landslag
 Sverige U
SM (GM)
36 (0)
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.

Niclas Gonzalez,[4] född 14 april 1970,[5] är en svensk tidigare handbollsmålvakt.

Karriär

Niclas Gonzalez moderklubb var Uddevalla HK. I ungdomen bytte han klubb i hemstaden till GF Kroppskultur [6] Under tiden i Kroppskultur spelade han 36 ungdomslandskamper för Sverige. Främsta meriten blev ett silver vid U21-VM 1991 i Aten. Framgången ledde till kontrakt med HK Drott i Halmstad. Gonzalez spelade i HK Drott fyra säsonger med ett vunnet SM-guld 1994. Enligt Drotts jubileumsbok HK Drott 75 år gjorde han total 239 matcher för Drott och noterades för 5 mål.

Efter SM-guldet 1994 bytte han klubb till Stavstens IF i Trelleborg. Han representerade dem något år innan han återvände till Drott 1996 eller 1997. Efter någon säsong i Drott fortsatte han till utlandsspel i Norge, i klubben Kragerø IF. Efter detta flyttade Gonzalez tillbaka till Skåne för spel i Lugi HF 2000-2002. I Lugi spelade han 35 matcher. Sedan återvände han till Uddevalla och var med i GF Kroppskultur och tog upp laget till elitserien 2003. 2005 avslutade han sin aktiva elitkarriär. Efter elitkarriären var han spelande tränare i division tre för Lysekil.

Tränare

2006 spelade han sporadisk i moderklubben Uddevalla HK. År 2006 blev han målvaktstränare för USA:s damlandslag i handboll. Efter den aktiva spelarkarriären har Gonzalez arbetat som målvaktstränare i GF Kroppskultur, Kärra HF och Önnereds HK. Han var också assisterande tränare i GF Kroppskultur i division 1 en säsong. 2010–2017 tränade han även sin sons lag i Kroppskultur.[7] Efter handbollskarriären utbildade han sig till behandlingsassistent och bosatte sig i Uddevalla med sambo och två barn.

Han började efter handbollen med en sporten kettlebell där han varit framgångsrik och med Uddevalla Kettlebell Club vunnit VM-silver 2010 i Tammerfors, VM-guld 2011 i New York, EM-silver 2012 i Wexford, Irland, och EM-brons 2016 i Porto, Portugal.[8]

Meriter

Handboll

Kettlebell

  • VM-silver 2010 i Tammerfors
  • VM-guld 2011 i New York
  • EM-silver 2012 i Wexford, Irland
  • EM-brons 2016 i Porto

Referenser

  1. ^ Null Saxo (8 mars 2002). ”42 år sedan IFK Kristianstad besegrade Stavsten i Trelleborg”. Kristianstadbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/42-ar-sedan-ifk-kristianstad-besegrade-stavsten-i-trelleborg/. Läst 5 oktober 2019. 
  2. ^ Eurohandball - Niclas Gonzales
  3. ^ ”Högoddsaren som spelarna inte kunde spela på”. Expressen. 29 september 2003. https://www.expressen.se/gt/handboll-hogoddsaren-som-spelarna-inte-kunde-spela-pa/. Läst 13 april 2021. 
  4. ^ ”Niclas Gonzales”. Ratsit. https://www.ratsit.se/19700414-Jan_Niclas_Andreas_Gonzalez_Uddevalla/FSveV5qCKrogYbSoMRyKzDN0K0ivH5iBeb86ZnpMT0A. Läst 30 oktober 2019. 
  5. ^ ”Spelare Niclas Gonzales”. EHF. http://history.eurohandball.com/ec/ehfc/men/1997-98/player/502964/NiclasGonzales. Läst 27 juni 2021. 
  6. ^ ”Statistik Herrar U”. Svensk handboll. Arkiverad från originalet den 20 september 2017. https://web.archive.org/web/20170920190611/http://www.svenskhandboll.se/ImageVaultFiles/id_21765/cf_31/Statistik_Herrar_U.PDF. Läst 5 oktober 2019. 
  7. ^ SR - Gonzales blir landslagstränare
  8. ^ Anders Tornell (11 mars 2011). ”Gonzales har bytt bollar mot Ryska kulor”. Hallandsposten. https://www.hallandsposten.se/sport/gonzales-har-bytt-bollar-mot-ryska-kulor-1.1627338. Läst 5 oktober 2019. 
  9. ^ ”Året som gick”. Handbollboken. 1994-1995. sid. 171. Läst 6 oktober 2019 

Externa länkar