Syama Prasad Mookerjee

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-11)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Syama Prasad Mookerjee (Shyama Prasad Mukherjee), född 6 juli 1901 i Calcutta, död 23 maj 1953 i pakistanskt häkte, var en indisk politiker och grundare av partiet Bharatiya Jana Sangh. Studier vid Calcuttauniversitetet, advokat, därefter också studier vid Lincoln's Inn i London och engelsk barrister 1927.

1934 blev Mookerjee, som själv var son till universitetets rektor, prorektor vid sitt universitet i Calcutta, ett ämbete han behöll till 1938. Han valdes sedan till ledamot av Bengalens lagstiftande församling som representant för universitetet och som kongressman. Under andra världskriget blev Mookerjee medlem i Hindu Mahasabha, och 1944 dess president. 1948 lämnade han denna organisation.

Mookerjee blev industriminister i Jawaharlal Nehrus första regering, men han lämnade sin ministerpost i protest över avtalet med Liaqat Ali Khan 6 april 1950. Efter överläggningar med den religiöse ledaren Madhav Sadashiv Golwalkar i Rashtriya Swayamsevak Sangh grundade Mookerjee istället Bharatiya Jana Sangh 21 oktober 1951 i Delhi. Han blev själv partiets förste ledare. Vid valen till Lok Sabha samma år vann partiet 3 mandat. Mookerjee själv var en av vinnarna.

Mookerjee bestämde sig 1953 för att "besöka" Kashmir i protest mot att provinsen delvis hölls ockuperad av Pakistan. Han greps av pakistanska myndigheter 11 maj när han passerade gränsen, och rapporterades omkommen i fångenskap 23 maj 1953.