Världscupen i hästhoppning

Världscupen i hästhoppning
Rodrigo Pessoa over 11a.jpg
Rodrigo Pessoa med hingsten Coeur i finalen av Världscupen i hästhoppning 2007, i Las Vegas USA
Disciplin(er)hästhoppning
År1978-
Geografisk omfattningHela världen
ArrangörFEI
HuvudsponsorLongines

Världscupen i hästhoppning är en årlig världscup i hästhoppning som arrangeras av internationella ridsportförbundet. Cupen startades 1978 och rids idag i 14 olika grupper där de bästa ekipagen möts i den årliga finalen.

Finalen

Världscupfinalen rids i tre omgångar under fem eller sex dagar. Ryttarna tar inte med sig poäng från världscupkvalen, alla startar på noll fel i finalen. Varje ryttare får rida två olika hästar i de tre finalomgångarna, men bara en häst per omgång.[1]

Första finalomgången rids över en bana med upp till 150 centimeter höga hinder med bedömning C där varje nedslag ger tre sekunders tidstillägg. Vinner klassen gör ryttaren med kortast tid. Segraren av klassen tilldelas ett poäng mer än det totala antalet startande i första finalomgången. Andraplacerade får två poäng mindre än segraren, tredjeplacerade får tre poäng mindre och så vidare.[1]

Andra finalomgången rids över en bana med upp till 160 centimeter höga hinder med bedömning A med en grundomgång och omhoppning på tid. Vinner klassen gör ryttaren med minst fel och kortast tid. Även efter den här omgången räknas poäng på samma sätt som i första finalomgången. Segraren får ett poäng mer än antal startande i klassen, andraplacerade två poäng mindre än segraren och så vidare.[1]

Efter de två första finalomgångarna summeras poängen för ryttarna och räknas därefter om till antal fel som ryttarna tar med sig till den sista omgången. Ryttaren med högsta antal totala poäng efter båda omgångarna får 0 fel. Övriga ryttarna får därefter felpoäng utifrån differensen mellan sin poäng och ledarens poäng som sedan multipliceras med koefficienten 0,5 för att få felpoängen.[1]

Tredje finalomgången består av två rundor över en Grand Prix-bana med upp till 165 centimeter höga hinder med bedömning A. 30 ryttare får starta i den tredje finalomgångens första runda. I den andra rundan får 20 ryttare och de som är felfria i runda 1 starta. Vinnare av världscupfinalen är den ryttare som efter alla tre finalomgångar har minst antal fel totalt. Om två eller fler ryttare skulle vara likaplacerade sker omhoppning om segern.[1]

Resultat genom tiderna

Finalresultat genom tiderna:[2]
2019 Gothenburg Horse Show

  • 1. Steve Guerdat, Schweiz, Alamo 2+0
  • 2. Martin Fuchs, Schweiz, Clooney 51 3+0
  • 3. Peder Fredricson, Sverige, Catch Me Not S 5+0


2018 Paris, Frankrike

  • 1. Elizabeth Madden, USA, Breitling LS 4 fel
  • 2. Devin Ryan, USA, Eddie Blue 6
  • 3. Henrik von Eckermann, Sverige, Toveks Mary Lou 8
  • 11. Douglas Lindelöw, Sverige, Zacramento 20

2017 Omaha, USA

  • 1. McLain Ward, USA 0+0+0 fel 57,96 sek
  • 2. Romain Duguet, Schweiz 4+0+0 56,46
  • 3. Henrik von Eckermann, Sverige 8+0+0 56,32

2016 Gothenburg Horse Show

  • 1. Steve Guerdat, Schweiz 0+0+0 fel 65,73 sek
  • 2. Harrie Smolders, Holland 3+0+0 65,45
  • 3. Daniel Deusser, Tyskland 3+0+0 66,17
  • 15. Henrik von Eckermann, Sverige 9+9+4 67,99

2015 Las Vegas, USA

  • 1. Steve Guerdat, Schweiz, Albfuehren's Paille 8 fel 67,76 sek
  • 2. Penelope Leprevost, Frankrike, Vagabond de la Pomme 9 65,30
  • 3. Bertram Allen, Irland, Molly Malone 9 65,87
  • 8. Douglas Lindelöw, Sverige, Casello 18 67,23

2014 Lyon, Frankrike

2013 Gothenburg Horse Show

2012 ´s-Hertogenbosch, Holland

  • 1. Rich Fellers, USA, Flexible, 0 fel (omhoppning 0/25,97),
  • 2. Steve Guerdat, Schweiz, Nino des Buissonnets, 0 (0/26,61),
  • 3. Pius Schwizer, Schweiz, Carlina, 5,
  • 4. Philipp Weishaupt, Tyskland, Monte Bellini, 10,
  • 5. Kevin Staut, Frankrike, Silvana HDC, 11,
  • 6. Rolf-Göran Bengtsson, Sverige, Casall La Silla, 12

2011 Leipzig, Tyskland

2010 Genève, Schweiz

2009 Las Vegas, USA

2008 Göteborg, Sverige

2007 Las Vegas, USA

2006 Kuala Lumpur, Malaysia

2005 Las Vegas, USA

2004 Milano, ITA

2003 Las Vegas, USA

2002 Leipzig, GER

2001 Göteborg, SWE

2000 Las Vegas, USA

1999 Göteborg , SWE

  • 25. Maria Gretzer SWE- Feliciano 823 33 fel
  • 29. Pär-Ola Nyström SWE D?Artagnan ej till tredje omgången

1998 Helsingfors FIN

  • 1. Rodrigo Pessoa BRA-Loro Piana Baloubet du Rouet 6,5 fel
  • 2. Lars Nieberg GER-Esprit 7,5
  • 3. Ludger Beerbaum GER-P.S. Priamos 12,5
  • 4. René Tebbel GER-Radiator 16
  • 4. Richard Spooner USA-Cosino 16
  • 6. Margie Goldstern-Engle USA-Hidden Creek´s Alvaretto 16,5
  • 6. Leslie Burr-Howard USA-SÉBlieft 16,5

1997 Göteborg SWE

  • 21. Jens Fredricson SWE-Rastell 38,50
  • 34. Peter Eriksson SWE-Flyinge Electro

1996 Genève SUI

1995 Göteborg SWE

  • 6. Peter Eriksson SWE-Robin Z 17

1994 's-Hertogenbosch HOL

1993 Göteborg SWE

  • 1. Ludger Beerbaum GER-Almox Ratina Z 8 fel
  • 2. John Whitaker GBR-Everest Grannush & Everest Milton 10,5
  • 3. Michael Matz USA-Rhum 12,5
  • 4. Susan Hutchinson USA-Samsung Woodstock 14,5
  • 5. Beezie Patton USA Ping Pong & French Rapture 19,5
  • 6. René Tebbel GER-Dexter 22

1992 Del Mar USA

1991 Göteborg SWE

  • 10. Peter Eriksson SWE-Moritz 18,50
  • 20. Åke Hultberg SWE-Heatwave 34
  • 21. Maria Gretzer SWE-Marcoville 47

1990 Dortmund GER

1989 Tampa USA

1988 Göteborg SWE

  • 23. Peter Eriksson SWE-Democritos 39,75

1987 Paris FRA

  • 1. Katharine Burdsall USA-The Natural 4,50 fel
  • 2. Philippe Rozier FRA-Malesan Jiva 7,50
  • 3. Lisa Jacquin USA-For The Moment 8

1986 Göteborg SWE

  • 22. Peter Eriksson SWE-V65 SHOOT 55,75

1985 Berlin FRG

  • 25. Peter Eriksson SWE-JFB Zorro 63,25

1984 Göteborg SWE

  • 1. Mario Deslauriers CAN-Aramis 4 fel
  • 2. Noman Dello Joio USA-I Love You 5
  • 2. Nelson Pessoa BRA-Moët & Chandon Larramy 5
  • 29. Lennart Lindelöw SWE-Romeo
  • 31. Hans Lundbäck SWE-Sudden Change

1983 Wien AUT

1982 Göteborg SWE

1981 Birmingham GBR

  • 1. Michael Matz USA-Jet Run 39 fel
  • 2. Donald Cheska USA-Southside 37
  • 3. Hugo Simon AUT-Gladstone 35,50

1980 Baltimore USA

1979 Göteborg SWE

  • 1. Hugo Simon AUT-Gladstone 18 fel, 0/24,50 sek i omh
  • 2. Katie Monahan USA-The Jones Boy 18, 4/25,40
  • 3. Norman Dello Joio USA-Allegro 6
  • 3. Eddie Macken IRL-Carrolls of Dundalk 6

Referenser

  1. ^ [a b c d e] ”RULES FEI WORLD CUP™ JUMPING” (PDF). FEI. 14 december 2017. Arkiverad från originalet den 15 april 2018. https://web.archive.org/web/20180415063341/https://inside.fei.org/sites/default/files/WCJ_Rules_2017-18_updated_2017.12.14_%20clean.pdf. Läst 13 april 2018. 
  2. ^ Ridsportförbundet, Svenska. ”Hoppning - Svenska Ridsportförbundet”. Arkiverad från originalet den 15 april 2018. https://web.archive.org/web/20180415192159/http://www.ridsport.se/Svensk-Ridsport/Pressrum/Masterskapsresultat/Varldscupfinaler/Hoppning/. Läst 15 april 2018. 

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Världscupen i hästhoppning.
    Bilder & media
  • Officiell webbplats