Óscar Pereiro

Oscar Pereiro
Pereiro Tour 2006.jpg
NamnÓscar Pereiro Sio
Född3 augusti 1977 (46 år)
HemlandSpanien
Längd178 cm
Vikt68 kg
DisciplinLandsväg
RollCyklist
Proffsstall
2000–2001
2002–2005
2006–2009
2010
Porta da Ravessa
Phonak Hearing Systems
Caisse d'Epargne-Illes Balears
Astana Team
Viktiga segrar
Tour de France 2006, 1 etapp,
mest offensiva cyklist 2005
Schweiz runt, 1 etapp
Senast uppdaterad: 8 maj 2012

Óscar Pereiro Sio, född 3 augusti 1977 i Mos, Galicien, är en spansk före detta professionell tävlingscyklist. Spanjoren är mest känd för att ha blivit utsedd till segrare av Tour de France 2006 efter Floyd Landis positiva dopningsprov.

Karriär

Óscar Pereiro vann U23-världsmästerskapen i cykelcross 1998. Året därpå försvarade han titeln, men trots det var inga spanska landsvägsstall intresserade av att kontraktera den galiciska cyklisten 2000. I stället tillbringade Pereiro två år i det portugisiska stallet Porta da Ravezza och på slutet av den tiden började han fundera på att hänga upp cykeln. I stället ringde Phonak Hearing Systems lagledare Alvaro Pino, även han från Galicien, och meddelade att det schweiziska stallet gärna ville ha med Pereiro i sin laguppställning året därpå.

Efter tre månader med det nya stallet vann Pereiro en etapp på Semana Catalana, och samma år slutade han elva på Giro d'Italia. Under säsongen 2003 vann han en etapp på Schweiz runt och slutade trea sammanlagt i tävlingen. Han slutade också tia i Tour de France 2004 och 2005. På 2005 års Tour de France vann han också en etapp till Pau och blev utsedd till hela tävlingens mest offensiva cyklist.

Pereiro slutade tvåa i Tour de France 2006. Men efter det att segraren Floyd Landis testats positivt för dopning så blev Pereiro, i september 2007, utsedd till ny segrare av 2006 års upplaga av Tour de France. Innan tävlingen startat 2006 kastades de två stora favoriterna Ivan Basso och Jan Ullrich ut från tävlingen efter att ha blivit utpekade i dopningshärvan Operacion Puerto. I Tour de France 2006 tog Pereiro över den gula ledartröjan efter en lång utbrytning på den 13:e etappen. Den då ledande Floyd Landis stall Phonak Hearing Systems gav bort 30 minuter till Pereiro som då låg 29 minuter efter. Landis räknade med att Pereiro ändå skulle tappa ledningen i de tuffa alp-etapperna och han ville inte att hans lag skulle bära ansvaret att begränsa avståndet till utbrytargrupper. Pereiro försvarade sig dock oväntat bra på de tuffa bergsetapperna och blev av med den gula ledartröjan först på den näst sista etappen, ett tempolopp.

Det dröjde dock innan segern kunde ges till Pereiro då spanjoren hade lämnat två positiva dopningsprover för salbutamol, ett ämne som bland annat finns i astmamedicin, under Tour de France 2006. Pereiro, som har rätt att använda astmamedicinen, hade missat att visa upp de papper som intygar att han får använda sig av medicinen och därmed uppstod vissa problem, som sedan löste sig.[1]

Under säsongen 2007 slutade Pereiro tvåa på etapp 7 av Critérium du Dauphiné Libéré efter Aleksandr Vinokurov. Under Tour de France samma år slutade han på 10:e plats. Ett år senare, på Tour de France 2008, ramlade han över skyddsräcket när han missbedömde en serpentinsväng under etapp 15. Han landade på vägen nedanför och var tvungen att avsluta loppet.[2] Han bröt bara en arm, men det rapporterades också tidigt om ett brutet skulderblad och ett lårbensbrott.[3][4]

Jag föll över barriären... och kunde liksom se mig själv från ovan. Jag såg hur jag föll i luften och föreställde mig hur jag skulle slå i huvudet"
– Óscar Pereiro

2009

Pereiro återkom till cykelsporten först i januari 2009 när han körde Tour Down Under i Australien. Han slutade på fjärde plats på etapp 5 av Circuit Cycliste de la Sarthe. I juli var han en av Caisse d'Epargnes kaptener under 2009 års upplaga av Tour de France, men han valde att lämna tävlingen under etapp 8 då han inte hade rätt känsla för att delta och för att han var orolig för att krascha och göra sig illa igen.[5][6]

Pereiro började fundera på att avsluta sin karriär men skrev på ett kontrakt med Astana Team inför säsongen 2010.[7] Han hade också fått en förfrågan från Quick Step. När Pereiro hade skrivit på kontraktet började nya problem uppdaga sig. Astana Team ville inte längre betala den lön som de hade kommit överens om.[8]

De berättade att de hade varit för snabba att kontraktera mig med den lönen. Jag sa till dem att jag förstod men jag ville inte sänka min lön med tanke på att jag tävlade i ett främmande land och med en helt ny [lag]uppsättning. Min lön skulle vara tre eller fyra gånger lägre än vad jag tjänade i Caisse d'Epargne.
– Óscar Pereiro

Med anledning av att han redan hade skrivit på ett kontrakt kunde cyklisten inte bli kontrakterad av ett annat stall.[9] Pereiro blev slutligen kontrakterad av Astana Team och hans karriär kunde fortsätta.

Meriter

Stall

Referenser

  1. ^ Pereiro friad, 19/07/2008, cykelnytt.se
  2. ^ Pereiro in hospital after spectacular stage 15 fall Arkiverad 11 oktober 2008 hämtat från the Wayback Machine., Jul. 20, 2008, velonews.com
  3. ^ Oscar Pereiro breaks arm in crash, Jul 20, 2008, reuters.com
  4. ^ Pereiro svårt skadad i krasch, 23-01-2007, cykelklungan.se
  5. ^ Former winner Pereiro abandons Tour, July 11, cyclingnews.com
  6. ^ Realistic Pereiro weary of crashes, First Edition Cycling News, Friday, July 10, 2009, cyclingnews.com
  7. ^ Pereiro explains reasons behind Astana move, Second Edition Cycling News, Thursday, November 26, 2009, cyclingnews.com
  8. ^ Pereiro admits retirement is "very probable", First Edition Cycling News, Saturday, December 5, 2009, cyclingnews.com
  9. ^ Pereiro still in dark over Astana deal, First Edition Cycling News, Thursday, December 3, 2009, cyclingnews.com

Externa länkar

  • Officiell webbplats.
  • Wikimedia Commons har media som rör Óscar Pereiro.
    Bilder & media
v  r
Segrare av Tour de France Tour de France
1903: Maurice Garin
1904: Henri Cornet
1905: Louis Trousselier
1906: René Pottier
1907: Lucien Petit-Breton
1908: Lucien Petit-Breton
1909: François Faber
1910: Octave Lapize
1911: Gustave Garrigou
1912: Odile Defraye
1913: Philippe Thys
1914: Philippe Thys
1915–1918
1919: Firmin Lambot
1920: Philippe Thys
1921: Léon Scieur
1922: Firmin Lambot
1923: Henri Pélissier
1924: Ottavio Bottecchia
1925: Ottavio Bottecchia
1926: Lucien Buysse
1927: Nicolas Frantz
1928: Nicolas Frantz
1929: Maurice De Waele
1930: André Leducq
1931: Antonin Magne
1932: André Leducq
1933: Georges Speicher
1934: Antonin Magne
1935: Romain Maes
1936: Sylvère Maes
1937: Roger Lapébie
1938: Gino Bartali
1939: Sylvère Maes
1940–1946
1947: Jean Robic
1948: Gino Bartali
1949: Fausto Coppi
1950: Ferdinand Kübler
1951: Hugo Koblet
1952: Fausto Coppi
1953: Louison Bobet
1954: Louison Bobet
1955: Louison Bobet
1956: Roger Walkowiak
1957: Jacques Anquetil
1958: Charly Gaul
1959: Federico Bahamontes
1960: Gastone Nencini
1961: Jacques Anquetil
1962: Jacques Anquetil
1963: Jacques Anquetil
1964: Jacques Anquetil
1965: Felice Gimondi
1966: Lucien Aimar
1967: Roger Pingeon
1968: Jan Janssen
1969: Eddy Merckx
1970: Eddy Merckx
1971: Eddy Merckx
1972: Eddy Merckx
1973: Luis Ocaña
1974: Eddy Merckx
1975: Bernard Thévenet
1976: Lucien Van Impe
1977: Bernard Thévenet
1978: Bernard Hinault
1979: Bernard Hinault
1980: Joop Zoetemelk
1981: Bernard Hinault
1982: Bernard Hinault
1983: Laurent Fignon
1984: Laurent Fignon
1985: Bernard Hinault
1986: Greg LeMond
1987: Stephen Roche
1988: Pedro Delgado
1989: Greg LeMond
1990: Greg LeMond
1991: Miguel Indurain
1992: Miguel Indurain
1993: Miguel Indurain
1994: Miguel Indurain
1995: Miguel Indurain
1996: Bjarne Riis
1997: Jan Ullrich
1998: Marco Pantani
1999–2005: Ingen vinnare
2006: Óscar Pereiro
2007: Alberto Contador
2008: Carlos Sastre
2009: Alberto Contador
2010: Andy Schleck
2011: Cadel Evans
2012: Bradley Wiggins
2013: Chris Froome
2014: Vincenzo Nibali
2015: Chris Froome
2016: Chris Froome
2017: Chris Froome
2018: Geraint Thomas
2019: Egan Bernal
2020: Tadej Pogačar
2021: Tadej Pogačar
2022: Jonas Vingegaard
2023: Jonas Vingegaard