Vincenzo Nibali

Vincenzo Nibali
Cambrai - Tour de France, étape 4, 7 juillet 2015, arrivée (B43) (cropped).JPG
NamnVincenzo Nibali
SmeknamnHajen från Messinasundet
Född14 november 1984 (39 år)
HemlandItalien Italien
Längd180 cm
Vikt65 kg
Stallinformation
Nuvarande stallTrek-Segafredo
DisciplinLandsväg
RollCyklist
Proffsstall
2005
2006–2012
2013–2016
2017–2019
2020-
Fassa Bortolo
Team Liquigas
Astana Pro Team
Bahrain–Merida
Trek-Segafredo
Viktiga segrar
Tour de France 2014
+ 5 etapper (2014, 2015)
Giro d'Italia 2013, 2016
+ 7 etapper (2010, 2011, 2013, 2016, 2017)
Vuelta a España 2010
+ 2 etapper (2010, 2017)
+ Kombinationstävlingen 2010
Lombardiet runt 2015, 2017
Tirreno-Adriatico 2012, 2013
GP Ouest-France 2006
Nationsmästerskapens linjelopp 2014, 2015
Milano-Sanremo 2018
Senast uppdaterad: 18 mars 2018
Vincenzo Nibali i den röda ledartröjan under 2010 års Vuelta a España.
Nibali iförd den gula ledartröjan under Tour de France 2014.

Vincenzo Nibali, född 14 november 1984 i Messina, är en italiensk professionell tävlingscyklist, som sedan 2020 års säsong tävlar för UCI World Tour-stallet Trek-Segafredo.

Karriär

2002–2006

Vincenzo Nibali slutade trea i juniorvärldsmästerskapens tempolopp 2002 efter ryssen Michail Ignatjev och australiern Mark Jamieson. Två år senare tog han bronsmedaljen i världsmästerskapen, då som U23-cyklist, efter Janez Brajkovič och Thomas Dekker. Hans första proffsseger var Grand Prix Ouest-France i Plouay 2006, då var han bara 22 år.

2007

Nibali vann etapp 3 och 4 av Slovenien runt säsongen 2007. Under säsongen vann han också Trofeo Città di Borgomanero tillsammans med Roman Kreuziger.

2008

2008 vann Nibali den tredje etappen av Giro del Trentino. Italienaren bar den vita ungdomströjan i Tour de France 2008 under fyra etapper innan han tappade den till luxemburgaren Andy Schleck.

2009

I februari 2009 slutade Nibali trea på första etappen av Tour of California bakom Francisco Mancebo och Jurgen van de Walle. I juni vann han Giro dell'Appennino framför Leonardo Bertagnolli och Marco Marzano. Nibali slutade trea på etapp 15 av Tour de France 2009 bakom Alberto Contador och Andy Schleck. Han slutade Tour de France på sjunde plats under året. I augusti vann han Gran Premio Città di Camaiore.

2010

Nibali vann etapp 4, ett tempolopp, av Tour de San Luis 2010. På etapp 6 av tävlingen slutade han på tredje plats. Resultaten under det argentinska etapploppet ledde till att han vann tävlingen framför José Rodolfo Serpa och Rafael Valls Ferri. Nibali hjälpte Team Liquigas att vinna lagtempoloppet på Giro d'Italia 2010. Italienaren vann också etapp 14 av det italienska etapploppet. På etapp 19 slutade Nibali på tredje plats bakom Michele Scarponi och Ivan Basso. Nibali slutade på tredje plats i Giro d'Italias slutställning bakom Basso och David Arroyo. På poängtävlingen slutade han också på tredje plats, då bakom Cadel Evans och Aleksandr Vinokurov.

2010 tog Nibali sin största seger i karriären då han vann Vuelta a España som gick av stapeln från 28 augusti till 19 september med start i Sevilla och med traditionell målgång i huvudstaden Madrid. Trots att Nibali inte vann någon enskild etapp under loppet segrade han i sammandraget med 41 sekunder till godo på spanjoren Ezequiel Mosquera.

2011

2011 slutade Nibali tvåa i Giro d'Italia, 46 sekunder efter retroaktive segraren Michele Scarponi. Han tilldelades även segern på den 16:e etappen, ett tempolopp, efter det att Alberto Contador strukits från resultatlistan på grund av dopning.

2012

Inledde säsongen med totalseger i Tirreno-Adriatico. 2012 cyklade Nibali in på en tredje plats i sammandraget i Tour de France bakom britterna Bradley Wiggins och Chris Froome.

2013

2013 inledde Nibali säsongen med att för andra året i rad vinna totalt i Tirreno-Adriatico. Han vann sedan Giro del Trentino, innan han tog hem sin andra Grand tour i karriären när han vann hemmaloppet Giro d'Italia för första gången. Under tävlingens gång var han även först på två etapper. På hösten slutade han tvåa i Vuelta a España, slagen av amerikanen Chris Horner.

2014

2014 vann Nibali nationsmästerskapets linjelopp för första gången i sin karriär. Han var på förhand en av de största favoriterna till att vinna treveckorsloppet Tour de France 2014. Loppet startade bra för italienaren, som vann den andra etappen. Han tog därmed över ledningen som han behöll ända till etapp 9, när han tappade den till fransosen Tony Gallopin. Nibali vann dock etapp 10, vilket gjorde att han tog över den gula ledartröjan igen, innan han dominerade under etapp 13 när han vann etappen upp till Chamrousse. Italienaren vann även etapp 18, som var loppets sista bergetapp och hade målgång på Hautacam. Han slutade fyra på etapp 20, som var loppets enda tempoetapp, vilket gjorde att han hade en ledning på nästan åtta minuter inför den avslutande etappen. Nibali gjorde inga misstag och kunde därmed säkra sin första seger i Tour de France.

2015

Nibali vann i juni de italienska mästerskapens linjelopp för andra året i följd. I juli vann han den nittonde etappen i Tour de France, och slutade på fjärde plats totalt.

I oktober vann Nibali klassikern Lombardiet runt.

Meriter

2005 – Fassa Bortolo
2:a, etapp 6, Schweiz runt
2006 – Team Liquigas
1:a, Grand Prix Ouest-France
2:a, Settimana Ciclistica Internazionale "Coppi e Bartali"
1:a, etapp 1
3:a, Eneco Tour of Benelux
2:a, etapp 4 (tempolopp)
2:a, Ungdomstävlingen
2007
1:a, Giro di Toscana
1:a GP Industria e Artigianato di Larciano
1:a Trofeo Città di Borgomanero (med Roman Kreuziger)
2:a Slovenien runt
1:a, etapp 3 och 4
2008
1:a, Giro del Trentino
1:a, etapp 3
2009
1:a, Giro dell'Appennino
1:a, Gran Premio Città di Camaiore
3:a, etapp 1, Tour of California
3:a, etapp 15, Tour de France
2010
1:a, etapp 4, Tour de San Luis
3:a, Giro d'Italia
1:a, etapp 4 (lagtempo)
1:a, etapp 14
3:a, etapp 6, Tour de San Luis
1:a, Vuelta a España
1:a, Kombinationstävlingen
2011
2:a, Giro d'Italia
1:a, etapp 16
2012
1:a, Tirreno–Adriatico
1:a, etapp 5
1:a, Giro di Padania
1:a, etapp 4
2:a, Liège–Bastogne–Liège
3:a, Milano-Sanremo
3:a, Tour de France
2013 – Astana Pro Team
1:a, Giro d'Italia
1:a, etapp 18 och 20
1:a, Tirreno–Adriatico
1:a, Giro del Trentino
2:a, Vuelta a España
1:a, etapp 1 (lagtempo)
2014
1:a, Tour de France
1:a, etapp 2, 10, 13 och 18
1:a, Nationsmästerskapens linjelopp
2015
4:a, Tour de France
1:a, etapp 19
1:a, Lombardiet runt
1:a, Nationsmästerskapens linjelopp
2016
1:a, Giro d'Italia
1:a, Tour of Oman
2017
1:a, Kroatien runt
2:a, Vuelta a España
3:a, Giro d'Italia
2018
1:a, Milano-Sanremo

Resultat i Grand Tours

Grand Tour 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018
Giro d'Italia - 19 11 - 3 2 - 1 - - 1 3
Tour de France - - 20 6 - - 3 - 1 4 - -
Vuelta a España - - - - 1 7 - 2 - DSQ - 2

Stall

Externa länkar

  • Vincenzo Nibali cyclingarchives.com
v  r
Segrare av Giro d’Italia Giro d’Italia
1909: Luigi Ganna
1910: Carlo Galetti
1911: Carlo Galetti
1912: Atala–Dunlop (lagtävling)
1913: Carlo Oriani
1914: Alfonso Calzolari
1915–18
1919: Costante Girardengo
1920: Gaetano Belloni
1921: Giovanni Brunero
1922: Giovanni Brunero
1923: Costante Girardengo
1924: Giuseppe Enrici
1925: Alfredo Binda
1926: Giovanni Brunero
1927: Alfredo Binda
1929: Alfredo Binda
1930: Luigi Marchisio
1931: Francesco Camusso
1932: Antonio Pesenti
1933: Alfredo Binda
1934: Learco Guerra
1935: Vasco Bergamaschi
1936: Gino Bartali
1937: Gino Bartali
1938: Giovanni Valetti
1939: Giovanni Valetti
1940: Fausto Coppi
1941–45
1946: Gino Bartali
1947: Fausto Coppi
1948: Fiorenzo Magni
1949: Fausto Coppi
1950: Hugo Koblet
1951: Fiorenzo Magni
1952: Fausto Coppi
1953: Fausto Coppi
1954: Carlo Clerici
1955: Fiorenzo Magni
1956: Charly Gaul
1957: Gastone Nencini
1958: Ercole Baldini
1959: Charly Gaul
1960: Jacques Anquetil
1961: Arnaldo Pambianco
1962: Franco Balmamion
1963: Franco Balmamion
1964: Jacques Anquetil
1965: Vittorio Adorni
1966: Gianni Motta
1967: Felice Gimondi
1968: Eddy Merckx
1969: Felice Gimondi
1970: Eddy Merckx
1971: Gösta Pettersson
1972: Eddy Merckx
1974: Eddy Merckx
1975: Fausto Bertoglio
1976: Felice Gimondi
1977: Michel Pollentier
1978: Johan De Muynck
1979: Giuseppe Saronni
1980: Bernard Hinault
1981: Giovanni Battaglin
1982: Bernard Hinault
1983: Giuseppe Saronni
1984: Francesco Moser
1985: Bernard Hinault
1986: Roberto Visentini
1987: Stephen Roche
1988: Andy Hampsten
1989: Laurent Fignon
1990: Gianni Bugno
1991: Franco Chioccioli
1992: Miguel Indurain
1993: Miguel Indurain
1994: Evgeni Berzin
1995: Tony Rominger
1996: Pavel Tonkov
1997: Ivan Gotti
1998: Marco Pantani
1999: Ivan Gotti
2000: Stefano Garzelli
2001: Gilberto Simoni
2002: Paolo Savoldelli
2003: Gilberto Simoni
2004: Damiano Cunego
2005: Paolo Savoldelli
2006: Ivan Basso
2007: Danilo Di Luca
2008: Alberto Contador
2009: Denis Menchov
2010: Ivan Basso
2011: Michele Scarponi
2012: Ryder Hesjedal
2013: Vincenzo Nibali
2014: Nairo Quintana
2015: Alberto Contador
2016: Vincenzo Nibali
2017: Tom Dumoulin
2018: Chris Froome
2019: Richard Carapaz
2020: Tao Geoghegan Hart
2021: Egan Bernal
2022: Jai Hindley
2023: Primož Roglič
För komplett lista, se artikel lista över segrare i Giro d’Italia