Francesco Moser
| Francesco Moser | |||||||||||||||||||
 Francesco Moser 2011. | |||||||||||||||||||
| Namn | Francesco Moser | ||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Smeknamn | Lo sceriffo, "Sheriffen" | ||||||||||||||||||
| Född | 19 juni 1951 (72 år) | ||||||||||||||||||
| Hemland |  Italien | ||||||||||||||||||
| Längd | 180 cm | ||||||||||||||||||
| Vikt | 79 kg | ||||||||||||||||||
| Stallinformation | |||||||||||||||||||
| Nuvarande stall | Avslutad karriär | ||||||||||||||||||
| Disciplin | Landsväg Bana | ||||||||||||||||||
| Roll | Cyklist | ||||||||||||||||||
| Proffsstall | |||||||||||||||||||
| 1975 1976–1977 1977–1982 1983–1985 1986–1987 1988 | Filotex Sanson Famcucine Gis Gelati Supermercati Brianzoli Château d'Ax | ||||||||||||||||||
| Viktiga segrar | |||||||||||||||||||
 Giro d'Italia 1984, poängtävlingen 1976, 1977, 1978, 1982,+ 23 etapper Tour de France  ungdomstävlingen 1975,+ , 2 etapper Vuelta a España, 2 etapper  Världsmästerskapens linjelopp 1977 Världsmästerskapen, Individuell förföljelse 1976 Nationsmästerskapens linjelopp 1975, 1979, 1981Milano–San Remo 1984 Paris–Roubaix 1978, 1979, 1980 Lombardiet runt 1975, 1978 La Flèche Wallonne 1977 Paris–Tours 1974 Katalonien runt 1978 Tirreno–Adriatico 1980, 1981 Gent–Wevelgem 1979 Züri Metzgete 1977 | |||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||
| Senast uppdaterad: 5 november 2012 | |||||||||||||||||||
Francesco Moser, född 19 juni 1951 i Giovo, Trento, är en tidigare tävlingscyklist från Italien. Han kallades ibland för Lo sceriffo, "Sheriffen". Moser var en av de dominerande cyklisterna under 1970-talet fram till tidigt 1980-tal. Han vann bland annat Giro d'Italia 1984 och Världsmästerskapens linjelopp 1977.
Karriär
Klassikerna
Francesco Moser slutade tvåa i Paris–Roubaix 1974 bakom Roger De Vlaeminck och tvåa bakom belgaren Marc Demeyer i tävlingen 1976. Efter de två förlusterna lyckades han att vinna tävlingen 1978 då han vann före De Vlaeminck och Jan Raas. Han vann tävlingen igen 1979 framför Roger De Vlaeminck och Hennie Kuiper och sedan tog han sin tredje vinst 1981 när han slutade före Bernard Hinault och Roger De Vlaeminck. Han slutade också trea i tävlingen 1983 efter Hennie Kuiper och Gilbert Duclos-Lassalle.
Moser vann Lombardiet runt 1975 och 1978, samt Milano–San Remo 1984. Av de andra klassikerna vann han också Paris–Tours 1974, Züri Metzgete och La Flèche Wallonne 1977, samt Gent-Wevelgem 1979.
Grand Tours
1984 vann Francesco Moser det italienska etapploppet Giro d'Italia framför Laurent Fignon och Moreno Argentin. Moser, som framförallt var tempoloppsspecialist, fick ta fördel av sin talang i den disciplinen för att ta så mycket tid som möjligt på bergsspecialisterna. Han vann också tävlingens poängtröja 1976, 1977, 1978 och 1982.
Världsmästerskapen
Moser tog världsmästartiteln 1977 när han vann Världsmästerskapen framför Dietrich Thurau och Franco Bitossi. Han tog silvermedaljen i tävlingen 1976, en tävling där vinnaren blev belgaren Freddy Maertens. Han slutade också tvåa i tävlingen 1978 efter den nederländske cyklisten Gerrie Knetemann.
Tidsrekord
Moser slog Eddy Merckxs tidsrekord från 1973 år 1984, men den cykel som Moser använde sig av var mer avancerad än den Merckx hade använt sig av. 1997 tog Union Cycliste Internationale, UCI, bort alla rekord som hade tagits med cyklar som hade haft ett teknologiskt övertag framför de cyklar som använts före 1972. Merckx rekord höll sig fram till 1993 när den okände cyklisten Graeme Obree satte ett nytt distansrekord på en timmes cykling. Francesco Moser auktionerade senare ut sin cykel där pengarna gick till Unicef. 1999 erkände han att han hade använts sig av bloddopning för att slå rekordet. Den dopning han använde sig av var inte olaglig vid tillfället då rekordet sattes.
Efter karriären
Moser avslutade sin professionella cykelkarriär 1987. Han blev ordförande för Cyclistes Professionnels Associés, CPA, efter Giro d'Italia 1999. CPA kan liknas vid ett fackförbund för professionella cyklister.
Privatliv
Francesco Moser är äldre bror till Aldo Moser som vann Grand Prix des Nations 1959. Hans två andra bröder, Enzo Moser och Diego Moser, var också tävlingscyklister. Fransesco Moser är också farbror till Leonardo Moser som blev professionell 2005.
Meriter
Etapplopp
- Giro d'Italia
Totalseger – 1984
Poängtävlingen – 1976, 1977, 1978, 1982- 23 etapper
- Tour de France
Ungdomstävlingen – 1975- 2 etapper
- Vuelta a España
- 2 etapper
- Katalonien runt – 1978
- Tirreno–Adriatico – 1980, 1981
Mästerskap
Världsmästerskapens linjelopp – 1977- Världsmästerskapen i bancykling, Individuell förföljelse – 1976
Nationsmästerskapens linjelopp – 1975, 1979, 1981
Endagsklassiker
- Milano–San Remo – 1984
- Paris–Roubaix – 1978, 1979, 1980
- Lombardiet runt – 1975, 1978
- La Flèche Wallonne – 1977
- Paris–Tours – 1974
- Gent–Wevelgem – 1979
- Züri Metzgete – 1977
Stall
Filotex 1975- Sanson 1976–1977
- Famcucine 1977–1982
- Gis Gelati 1983–1985
- Supermercati Brianzoli 1986–1987
- Château d'Ax 1988
Externa länkar
- Francesco Moser cyclingarchives.com
- Francesco Moser Biography and Olympic Results sports-reference.com
| ||||||||
