Paolo Bettini

Paolo Bettini
Paolo Bettini profile.jpg
NamnPaolo Bettini
SmeknamnIl Grillo
Född1 april 1974 (50 år)
HemlandItalien Italien
Längd169 cm
Vikt58 kg
Stallinformation
Nuvarande stallAvslutad karriär
DisciplinLandsväg
RollCyklist
Proffsstall
1997
1998
1999–2002
2003–2008
MG-Technogym
Asics
Mapei
Quick Step-Innergetic
Viktiga segrar
Tour de France, 1 etapp
Giro d'Italia, 2 etapper,
poängtävlingen 2005, 2006
Vuelta a España, 5 etapper
Världsmästerskapens linjelopp 2006, 2007
Nationsmästerskapens linjelopp 2003, 2006
Olympiska spelens linjelopp 2004
Tirreno–Adriatico 2004
Clásica de San Sebastián 2003
Lombardiet runt 2005, 2006
HEW Cyclassics 2003
Liège-Bastogne-Liège 2000, 2002
Milano–San Remo 2003
Züri Metzgete 2001, 2005
UCI World Cup 2002, 2003, 2004
        Medaljer
Cykelsport, herrar
Olympiska spel
Guld Aten 2004 Linjelopp
Världsmästerskap
Guld Salzburg 2006 Linjelopp
Guld Stuttgart 2007 Linjelopp
Silver Lissabon 2001 Linjelopp
Senast uppdaterad: 8 maj 2012
Paolo Bettini, till höger, och Michele Bartoli under 1997 års Paris–Tours.
Paolo Bettini i världsmästartröjan under Tour of California 2007.

Paolo Bettini, född 1 april 1974 i Cecina, Toscana, är en italiensk före detta professionell tävlingscyklist.

Bettini brukar kallas Il Grillo, "Syrsan", för sin energiska och aldrig sinande attackvilja. Under sin karriär vann han Milano–San Remo, Liège-Bastogne-Liège, Lombardiet runt, Clásica de San Sebastián, HEW Cyclassics, tre totalsegrar i världscupen, två italienska mästerskap, en olympisk titel och två världsmästerskap.

Bettini har även vunnit etapper på Tour de France, Giro d'Italia och Vuelta a España.

Barndom

Paolo Bettini växte upp vid den toskanska kusten. Han började tävla i cykeltävlingar när han var sju år och vann 23 av sina första 24 tävlingar.[1] Det var hans bror, Sauro, som fick honom att börja tävla.[2]

Bettini slutade på fjärde plats i U23-världsmästerskapen 1996 bakom italienarna Giuliano Figueras, Roberto Sgambelluri och Luca Sironi.[3]

Karriär

Tidiga åren

Paolo Bettini blev professionell med stallet MG-Technogym 1997 och var där hjälpryttare åt klassikerspecialisten Michele Bartoli, som han även följde med till Asics och Mapei. Men Bartolis skador och Bettinis segrar gav honom möjligheten att tävla mer för sig själv, och inte behöva hjälpa de andra cyklisterna.[4] Bartoli hjälpte också Bettini med tips och råd, samtidigt som Bettini hjälpte Bartoli att vinna världscupen under åren 1997 och 1998.[3] Bettini vann Liège-Bastogne-Liège 2000 och en etapp på Tour de France 2000 mellan Agen och Dax. Bettini vann Züri Metzgete första gången 2001 där han slog Jan Ullrich i en spurt. Michele Bartoli och Paolo Bettini, som tidigare hade varit vänner, fick problem med varandra under världsmästerskapen 2001 i Lissabon, Portugal, då Bartoli vägrade att leda Bettini i spurten. Istället vann spanjoren Oscar Freire tävlingen.

2002

När Bartoli och Johan Museeuw lämnade Mapei inför 2002 blev Bettini kapten för stallet och han fick en friare roll. I världscupen blev Bettini avhängd på den sista kilometern på Milano–San Remo och slutade på 50:e plats. Han vann Liège-Bastogne-Liège framför landsmannen Stefano Garzelli. Han gjorde också bra ifrån sig på Paris-Roubaix och HEW Cyclassics. Genom ett taktiskt lopp lyckades Bettini vinna världscupen efter Lombardiet runt.

Under året hjälpte Bettini den italienska spurtaren Mario Cipollini att vinna världsmästerskapen i Zolder, Belgien.

2003

Paolo Bettini började cykla för det belgiska stallet Quick Step-Innergetic inför säsongen 2003 och han stannade med dem tills han avslutade sin karriär.

Bettini attackerade två gånger i de sista backarna på Milano–San Remo men var han tvungen att hjälpa Luca Paolini, som attackerade i slutet av tävlingen. Trots det vann Paolo Bettini tävlingen.

Bettini missade flera tävlingar efter att han skadade sig under Gent-Wevelgem och han tävlade ingenting förrän Tour de France i juli.[5] Han vann senare HEW Cyclassics framför Tour de France-tvåan Jan Ullrich. Bettini vann också Clásica de San Sebastián.

Bettini var favorit till att vinna världsmästerskapen i Hamilton, Kanada, men misslyckades på grund av ett misstag i slutet att vinna. Han var i den ledande utbrytningsgruppen med tillät spanjoren Igor Astarloa gå iväg själv och Astarloa vann tävlingen. Astarloa sade efter tävlingen att han hade blivit erbjuden pengar av Bettini om han hjälpte italienaren, vilket Astarloa inte ville göra. Paolo Bettini blev upprörd och en strid påbörjades mellan cyklisterna. Efter ett tag förklarade Astarloa att han hade missförstått vad Bettini sagt på italienska.[6]

2004

Bettini slutade tvåa på HEW Cyclassics och Clásica de San Sebastián, två tävlingar som han tidigare hade vunnit. Men de poäng som han hade i världscupen när säsongen var slut ledde ändå till att italienaren vann världscupen för en tredje gång framför Davide Rebellin, en cyklist som under året hade vunnit La Flèche Wallonne (ingen världscuptävling), Liège-Bastogne-Liège och Amstel Gold Race.

En av Bettinis största triumfer kom när han vann linjeloppet under OS 2004 i Aten i en spurt mot portugisen Sergio Paulinho. Han missade chansen att vinna världsmästerskapen med anledning av att han skadade sitt knä, genom att slå det i lagbilen, i början av tävlingen.

2005

Bettini hade en skadefylld säsong 2005 och han kunde inte delta i vårklassikerna. Hans första segrar under året var två etappsegrar på Giro d'Italia, där han också bar den rosa ledartröjan under några dagar. Efter det var det resultatlöst igen innan han slog Alessandro Petacchi i en spurt på Vuelta a España. På världsmästerskapen var Bettini med i en utbrytning men lyckades inte ta någon medalj. En vecka senare vann han Züri Metzgete och ytterligare två veckor senare tog han segern i Lombardiet runt.

2006

Bettini startade säsongen 2006 på Trofeo Soller, som är en del av Challenge Mallorca, och vann tävlingen. Han vann också Gran Premio di Lugano, två etapper på Tirreno–Adriatico och slutade på 15:e plats i Giro d'Italia, där han vann poängtävlingen. Under året vann han också en etapp på Vuelta a España.

Under säsongen 2006 blev han även världsmästare i Salzburg och blev då tredje cyklist genom tiderna som varit olympisk mästare, världsmästare och nationsmästare samtidigt.

Bettini tog sin mest emotionella seger i Lombardiet runt 2006 bara veckor efter det att hans bror Sauro omkommit i en bilolycka.[7][8] Bettini rullade över mållinjen i tårar med händerna pekande mot himmelen. Dödsfallet ledde till att Bettini började fundera på om han verkligen ville fortsätta cykla. Men han ville vinna och fortsatte därför sin karriär.

2007

Bettini cyklade Tour of California 2007 och vann etapp 4 i en spurt. Italienaren vann senare under säsongen etapp 3 på Vuelta a España och slutade tvåa på tre andra etapper.

I slutet av september 2007 tog han sin andra raka seger i världsmästerskapen i Stuttgart.

2008

Bettini kraschade på Kuurne-Bryssel-Kuurne 2008 och senare under säsongen bröt han ett revben i en krasch på Baskien runt.[9]

Bettini vann etapp 6 och 11 under 2008 års Vuelta a España. Tidigare under säsongen vann han också Trofeo Matteoti och etapper på Österrike runt och Tour de Wallonie. Dagen innan världsmästerskapen i Varese 2008 berättade italienaren att han tänkte avsluta sin karriär efter loppet.[10] Tidigare samma år bestämde sig Quick Step-Innergetic att inte fortsätta anställa italienaren då han var för dyr.[11] I stället skulle han bli tvungen att hitta ett nytt stall. Bettini hade funderingar på att fortsätta ytterligare ett år, men inga stall ville ställa upp på hans villkor.[12]

Främsta meriter

Stall

Referenser

  1. ^ Cycling Weekly, Storbritannien, May 2002
  2. ^ Procycling, Storbritannien, November 2001
  3. ^ [a b] L'Équipe, Frankrike, 10 juli 2000
  4. ^ Vélo, Frankrike, december 2006
  5. ^ Bettini to miss classics, First Edition News for April 15, 2003, cyclingnews.com
  6. ^ On Astarloa, Bettini and the ... bribe farce - Updated Arkiverad 11 mars 2008 hämtat från the Wayback Machine., 10/13/2003, cyclingnews.com
  7. ^ Bettini: Lombardy best win of all Arkiverad 7 september 2008 hämtat från the Wayback Machine., 16 Oct, 2006, bikeradar.com
  8. ^ Bettini's brother dies, Latest Cycling News for October 3, 2006, cyclingnews.com
  9. ^ VeloNews - Paolo Bettini breaks a rib in Pais Vasco crash, April 12, 2008, velonews.com
  10. ^ Bettini slutar efter VM, 28-09-2008, proffsklungan.nu
  11. ^ Angry Bettini without Quick Step contract, First Edition Cycling News, September 12, 2008, cyclingnews.com
  12. ^ Bettini to retire following Worlds, Cycling News Flash, September 28, 2008, cyclingnews.com

Externa länkar

  • Paolo Bettini cyclingarchives.com
  • Paolo Bettini på Sports Reference
  • Officiell webbplats, på engelska och italienska
  • Club Paolo Bertini, fan-club, på italienska
v  r
Världsmästare i landsvägscyklingherrarnas linjelopp Världsmästare
1927: Alfredo Binda
1928: Georges Ronsse
1929: Georges Ronsse
1930: Alfredo Binda
1931: Learco Guerra
1932: Alfredo Binda
1933: Georges Speicher
1934: Karel Kaers
1935: Jean Aerts
1936: Antonin Magne
1937: Éloi Meulenberg
1938: Marcel Kint
1946: Hans Knecht
1947: Theo Middelkamp
1948: Briek Schotte
1949: Rik Van Steenbergen
1950: Briek Schotte
1951: Ferdinand Kübler
1952: Heinz Müller
1953: Fausto Coppi
1954: Louison Bobet
1955: Stan Ockers
1956: Rik Van Steenbergen
1957: Rik Van Steenbergen
1958: Ercole Baldini
1959: André Darrigade
1960: Rik Van Looy
1961: Rik Van Looy
1962: Jean Stablinski
1963: Benoni Beheyt
1964: Jan Janssen
1965: Tom Simpson
1966: Rudi Altig
1967: Eddy Merckx
1968: Vittorio Adorni
1969: Harm Ottenbros
1970: Jean-Pierre Monseré
1971: Eddy Merckx
1972: Marino Basso
1973: Felice Gimondi
1974: Eddy Merckx
1975: Hennie Kuiper
1976: Freddy Maertens
1977: Francesco Moser
1978: Gerrie Knetemann
1979: Jan Raas
1980: Bernard Hinault
1981: Freddy Maertens
1982: Giuseppe Saronni
1983: Greg LeMond
1984: Claude Criquielion
1985: Joop Zoetemelk
1986: Moreno Argentin
1987: Stephen Roche
1988: Maurizio Fondriest
1989: Greg LeMond
1990: Rudy Dhaenens
1991: Gianni Bugno
1992: Gianni Bugno
1993: Lance Armstrong
1994: Luc Leblanc
1995: Abraham Olano
1996: Johan Museeuw
1997: Laurent Brochard
1998: Oscar Camenzind
1999: Óscar Freire
2000: Romāns Vainšteins
2001: Óscar Freire
2002: Mario Cipollini
2003: Igor Astarloa
2004: Óscar Freire
2005: Tom Boonen
2006: Paolo Bettini
2007: Paolo Bettini
2008: Alessandro Ballan
2009: Cadel Evans
2010: Thor Hushovd
2011: Mark Cavendish
2012: Philippe Gilbert
2013: Rui Costa
2014: Michał Kwiatkowski
2015: Peter Sagan
2016: Peter Sagan
2017: Peter Sagan
2018: Alejandro Valverde
2019: Mads Pedersen
2020: Julian Alaphilippe
2021: Julian Alaphilippe
2022: Remco Evenepoel
2023: Mathieu van der Poel
v  r
Olympiska mästare i linjelopp i landsvägscykling
Se även: Cykling vid olympiska sommarspelen och lista över olympiska dammedaljörer i cykling