Luc Leblanc

Luc Leblanc

Luc Leblanc, född 4 augusti 1966 i Limoges, är en fransk tidigare tävlingscyklist. Han blev världsmästare i linjelopp 1994.

Tidiga år

En rattfyllerist körde på den 11-åriga Luc Leblanc och hans åttaårige lillebror Gilles Leblanc 1978. Hans yngre bror Gilles avled, och Luc Leblanc överlevde, men tillbringade sex månader på sjukhus efter olyckan[1]. Efter flera operationer kunde Luc Leblanc börja gå igen, men hans vänstra ben var tre centimeter kortare än högerbenet och också svagare.

En läkare gav honom rådet att börja cykla eftersom det kunde stärka hans ben, och när tävlingscyklisten Raymond Poulidor övertygade honom att han skulle komma långt som cyklist valde han att försöka sig på en cykelkarriär[2].

Cykelkarriär

Under sitt första år som professionell tävlingscyklist med Toshiba-stallet slutade han tvåa i de franska nationsmästerskapens linjelopp. Ett år senare, 1988, vann han Grand Prix de Plouay.

Inför säsongen 1990 skrev han på ett kontrakt med Castorama. Under året vann han Tour du Haut-Var, Grand Prix de Wallonie och en etapp i Critérium du Dauphiné Libéré. Vid Tour de France 1991, på etapp 12, följde Leblanc med i en utbrytning tillsammans med Charly Mottet och Pascal Richard. Mottet vann etappen, men eftersom Leblanc tog tillräckligt med tid på Greg LeMond, som ledde tävlingen, tog fransmannen över ledartröjan[3]. Nästa dag tappade han tröjan till Miguel Indurain, som vann loppet, efter att ha tappat 12 minuter till segraren. Efter tävlingen gav Leblanc den gula ledartröjan till Poulidor som tack[2]. Under året vann han en etapp av Grand Prix du Midi Libre. Luc Leblanc tog sin första seger i ett stort etapplopp när han vann Grand Prix du Midi 1992. Samma år blev han fransk nationsmästare.

Trots att flera år hade gått sedan den 11-årige Luc Leblanc blev påkörd behövde han fortfarande operationer för sina skador, och vid Tour de France 1992 var han tvungen att kliva av cykeln på etappen till Alpe d'Huez. Ett år senare funderade han på att avsluta karriären på grund av smärtor i benen, men i stället blev han kontrakterad med Festina-stallet[2].

1994 blev fransmannens mest framgångsrika. Han vann etapp 11 på Tour de France 1994 framför Marco Pantani och Indurain. Han slutade på fjärde plats i den franska tävlingens slutställning. I Vuelta a España vann han bergstävlingen och senare det året, tog han hem guldmedaljen i världsmästerskapens linjelopp[2].

Som världsmästare ville flera av världens bästa cykelstall få hans underskrift. Han skrev på med Le Groupement, men en vecka innan Tour de France 1995 valde lagets sponsor att inte fortsätta.

Leblanc flyttade till det italienska stallet Polti inför säsongen 1996. Han behövde operationer för benet igen och han fick inte de resultat stallet hade hoppats på. Trots det vann han en etapp vid Tour de France 1996[2]. 1997 vann han sin andra stora etappseger vid Giro del Trentino. Leblanc tog silvermedaljen vid de franska mästerskapen efter Laurent Jalabert 1998.

1999 blev Leblanc sparkad av Polti på grund av skadorna[4] och han kunde inte fortsätta sin karriär. Senare bestämde en italiensk domstol att det var fel av stallet att sparka cyklisten[5].

Efter karriären

Leblanc började jobba som lagledare för Chocolade Jacques 2004[6].

Han har också kommenterat Tour de France för den franska radiokanalen Radio Monte Carlo[7].

Referenser

  1. ^ Vandenbussche, Tom. ”Memo” (på nederländska). Arkiverad från originalet den 1 augusti 2012. https://archive.is/20120801034927/http://www.dewielersite.net/db2/wielersite/coureurmemofiche.php?coureurmemoid=445&coureurid=3455. Läst 30 oktober 2012. 
  2. ^ [a b c d e] ”Wielerhelden - Luc Leblanc” (på nederländska). Arkiverad från originalet den 18 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120218145505/http://wielerhelden.blogse.nl/log/luc-leblanc.html. Läst 30 oktober 2012. 
  3. ^ Bill McGann, Carol McGann (2008) (på engelska). The Story of the Tour de France Volume II 1965-2007. Dog Ear Publishing. sid. 199–200. ISBN 1-59858-608-4. Läst 30 oktober 2012 
  4. ^ Jungmann, Bart (4 mars 2024). ”Stakingsleider stopt met tegenzin” (på nederländska). De Volkskrant. http://www.volkskrant.nl/vk/nl/2844/Archief/article/detail/527616/1999/03/04/Stakingsleider-stopt-met-tegenzin.dhtml. Läst 31 oktober 2012. 
  5. ^ ”Luc Leblanc dagvaardt UCI en wielerbonden” (på nederländska). Cyclingwebsite. 6 februari. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121003143637/http://www.cyclingwebsite.net/nieuwsfiche.php?nieuwsid=5718. Läst 31 oktober 2012. 
  6. ^ ”Leblanc wordt ploegleider bij Chocolade Jacques” (på nederländska). Cyclingwebsite. 28 april 2004. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121003143648/http://www.cyclingwebsite.net/nieuwsfiche.php?nieuwsid=1345. Läst 31 oktober 2012. 
  7. ^ ”Luc Leblanc in the Village Départ”. 8 juli 2024. http://paris.thover.com/photo.new.php?l=en&ID=3371. Läst 31 oktober 2012. 
v  r
Världsmästare i landsvägscyklingherrarnas linjelopp Världsmästare
1927: Alfredo Binda
1928: Georges Ronsse
1929: Georges Ronsse
1930: Alfredo Binda
1931: Learco Guerra
1932: Alfredo Binda
1933: Georges Speicher
1934: Karel Kaers
1935: Jean Aerts
1936: Antonin Magne
1937: Éloi Meulenberg
1938: Marcel Kint
1946: Hans Knecht
1947: Theo Middelkamp
1948: Briek Schotte
1949: Rik Van Steenbergen
1950: Briek Schotte
1951: Ferdinand Kübler
1952: Heinz Müller
1953: Fausto Coppi
1954: Louison Bobet
1955: Stan Ockers
1956: Rik Van Steenbergen
1957: Rik Van Steenbergen
1958: Ercole Baldini
1959: André Darrigade
1960: Rik Van Looy
1961: Rik Van Looy
1962: Jean Stablinski
1963: Benoni Beheyt
1964: Jan Janssen
1965: Tom Simpson
1966: Rudi Altig
1967: Eddy Merckx
1968: Vittorio Adorni
1969: Harm Ottenbros
1970: Jean-Pierre Monseré
1971: Eddy Merckx
1972: Marino Basso
1973: Felice Gimondi
1974: Eddy Merckx
1975: Hennie Kuiper
1976: Freddy Maertens
1977: Francesco Moser
1978: Gerrie Knetemann
1979: Jan Raas
1980: Bernard Hinault
1981: Freddy Maertens
1982: Giuseppe Saronni
1983: Greg LeMond
1984: Claude Criquielion
1985: Joop Zoetemelk
1986: Moreno Argentin
1987: Stephen Roche
1988: Maurizio Fondriest
1989: Greg LeMond
1990: Rudy Dhaenens
1991: Gianni Bugno
1992: Gianni Bugno
1993: Lance Armstrong
1994: Luc Leblanc
1995: Abraham Olano
1996: Johan Museeuw
1997: Laurent Brochard
1998: Oscar Camenzind
1999: Óscar Freire
2000: Romāns Vainšteins
2001: Óscar Freire
2002: Mario Cipollini
2003: Igor Astarloa
2004: Óscar Freire
2005: Tom Boonen
2006: Paolo Bettini
2007: Paolo Bettini
2008: Alessandro Ballan
2009: Cadel Evans
2010: Thor Hushovd
2011: Mark Cavendish
2012: Philippe Gilbert
2013: Rui Costa
2014: Michał Kwiatkowski
2015: Peter Sagan
2016: Peter Sagan
2017: Peter Sagan
2018: Alejandro Valverde
2019: Mads Pedersen
2020: Julian Alaphilippe
2021: Julian Alaphilippe
2022: Remco Evenepoel
2023: Mathieu van der Poel