Philippe Gilbert

Philippe Gilbert
Omloop Het Nieuwsblad 2012 Philippe Gilbert 25-02-2012 11-25-02.png
NamnPhilippe Gilbert
Född5 juli 1982 (41 år)
HemlandBelgien Belgien
Längd179 cm
Vikt69 kg
Stallinformation
Nuvarande stallAvslutad karriär
DisciplinLandsväg
RollCyklist
Proffsstall
2003–2008
2009–2011
2012–2016
2017-
Française des Jeux
Silence-Lotto-Q8
BMC Racing Team
Deceuninck–Quick-Step
Viktiga segrar
Tour de France, 1 etapp (2011)
Giro d'Italia, 3 etapper (2009, 2015)
Vuelta a España, 5 etapper (2010, 2012, 2013)
Världsmästerskapens linjelopp 2012
Lombardiet runt 2009, 2010
Liège-Bastogne-Liège 2011
Amstel Gold Race 2010, 2011, 2014, 2017
La Flèche Wallonne 2011
Flandern runt 2017
Clásica de San Sebastián 2011
Paris-Roubaix 2019
Nationsmästerskapens linjelopp 2011
Nationsmästerskapens tempolopp 2011
Omloop Het Volk 2006, 2008
Paris-Tours 2008, 2009
Giro del Piemonte 2009, 2010
UCI World Tour 2011
Senast uppdaterad: 3 juni 2015
Philippe Gilbert, Critérium du Dauphiné 2012.
Gilbert under Tour de France 2011.

Philippe Gilbert, född 5 juli 1982 i Verviers, är en belgisk professionell tävlingscyklist. Han blev professionell 2003 och tävlar sedan 2017 för det belgiska stallet Deceuninck–Quick-Step. Gilbert är en endagsspecialist med segrar i många av de stora endagstävlingarna. Mest framstående har han varit i vårklassikerna.

Karriär

2003–2005

Gilbert blev professionell 2003 för det franska UCI ProTour-stallet Française des Jeux. Sin första seger som professionell tog han hem i poängtävlingen och den nionde etappen under Tour de l'Avenir 2003. Året därpå vann han Tour Down Unders tredje etapp framför cyklister som Gene Bates, Robbie McEwen och den dåvarande stallkamraten Baden Cooke. Gilbert vann också Paris-Corrèze.

Gilbert deltog i de Olympiska sommarspelen 2004 och slutade där på 49:de plats. Under säsongen 2005 vann han Trophée des Grimpeurs, Tour du Haut-Var, Polynormande. Med anledning av sina bra resultat i de franska loppen vann han den franska cykelcupen. Han vann också etapper på Dunkirks fyradagars och Tour Méditerranéen.

2006

Gilbert vann Omloop "Het Volk" 2006. Två år senare vann han återigen det belgiska loppet. Gilbert vann också GP de Fourmies och GP de Wallonie under säsongen 2006. Han vann även etapper på Dauphiné Libéré och Eneco Tour of Benelux.

2007

Starten på säsongen 2007 blev försenad när malignt melanom upptäcktes på den belgiska cyklistens lår och en operation var nödvändig.[1]

Gilbert och Riccardo Riccò var i en utbrytning under Milano-Sanremo 2007 men blev infångade 1200 meter framför mållinjen. Gilbert tog sin enda seger under säsongen när han vann en etapp på Tour du Limousin. Han var med i en utbrytning under Paris-Tours med Karsten Kroon och Filippo Pozzato, men med 500 meter kvar kom klungan ikapp trion.

2008

Säsongen 2008 började Gilbert genom att vinna bergstävlingen i Tour Down Under. Han stod som totalsegrare i 2008 års upplaga av Vuelta a Mallorca och vann även två etapper under tävlingen. Gilbert vann senare Omloop "Het Volk", för andra gången i karriären, genom att attackera med 50 kilometer kvar av tävlingen. I september 2008 slutade Gilbert tvåa på etapp 6 av Vuelta a España efter Paolo Bettini. Han avslutade säsongen genom att vinna höstklassikern Paris-Tours genom en sen utbrytning.

2009

Inför säsongen 2009 blev Gilbert kontrakterad av det belgiska stallet Silence-Lotto-Q8. I början av april vann Stijn Devolder Flandern runt, 59 sekunder före tvåan Heinrich Haussler och trean Philippe Gilbert. Belgaren vann etapp 20 av Giro d'Italia 2009 framför fransmannen Thomas Voeckler. I juni vann han etapp 4 på Ster Elektrotoer framför Allan Davis och Borut Bozic. När tävlingen var över stod det klart att Gilbert hade vunnit tävlingen framför Niki Terpstra och Borut Bozic. Gilbert slutade på andra plats i de belgiska nationsmästerskapens linjelopp bakom Tom Boonen. I juli slutade han trea på etapp 3 av Tour de Wallonie framför bakom Matthew Goss och Pavel Brutt.

Gilbert slutade tvåa på etapp 11 av Vuelta a España 2009 bakom den amerikanska spurtaren Tyler Farrar. Han slutade på sjätte plats på världsmästerskapens linjelopp bakom Cadel Evans, Aleksandr Kolobnev, Joaquim Rodriguez, Samuel Sanchez och Fabian Cancellara. Gilbert tog sin fjärde seger för säsongen när han vann den italienska tävlingen Coppa Sabatini framför Giovanni Visconti och Leonardo Bertagnolli. Han vann även höstklassikern Paris-Tours för andra året i rad. Några dagar senare vann Gilbert Giro del Piemonte. Han tog sin fjärde seger i rad när han vann höstklassikern Lombardiet runt framför den olympiska mästaren Samuel Sanchez. Gilbert avslutade säsongen med en sjunde plats på Chrono des Herbiers.

2010

Under säsongen 2010 tog Gilbert Omega Pharma-Lottos första seger för året när han vann Amstel Gold Race i april. Han vann även etapp 1 av Belgien runt, där han slutade på fjärde plats i slutställningen. På de belgiska nationsmästerskapens linjelopp slutade Gilbert på andra plats bakom Stijn Devolder. I slutet av juli tog han hem segern i GP José Dubois framför Sébastien Delfosse och Albert Timmer. På den tredje etappen av Vuelta a Espana 2010 attackerade Gilbert från klungan med 500 meter kvar till mål och vann etappen. Han tog över totalledningen i Vueltan och bar ledartröjan fram till etapp 7. Belgaren vann också etapp 19 till Toledo, även den genom en attack i slutet av bansträckningen. Säsongen avslutades med segrar i Giro del Piemonte och Lombardiet runt.

2011

Under 2011 stärkte Gilbert åter sitt rykte som endagsspecialist genom att på 8 dagar lyckas vinna tre vårklassiker, Amstel Gold Race, La Flèche Wallonne och Liège-Bastogne-Liège. Tidigare på våren hade han dessutom vunnit Monte Paschi Eroica, och senare på sommaren vann Gilbert endagstävlingen Clásica de San Sebastián efter ett ryck med 3,6 kilometer kvar till mål. Gilbert vann även den första etappen av Tour de France 2011 och han fick köra den andra etappen i gul ledartröja innan Thor Hushovd tog över ledartröjan.

2012

Gilbert bytte lag till BMC Racing Team inför säsongen 2012. I La Flèche Wallonne slutade han trea bakom Joaquim Rodriguez och Michael Albasini. Efter en dålig inledning på säsongen 2012, som fram till augusti inte innehöll en enda seger, lyckades Gilbert under Vuelta a España vinna två etapper och en månad senare vann han en av sina största segrar i karriären när han vann världsmästerskapens linjelopp, och får därmed ikläda sig världsmästartröjan säsongen 2013.

Privatliv

Philippe Gilbert är syskonbarn till den tidigare världsmästarinnan Marie-Rose Gaillard.

Meriter

2012 -
2011 -
2010 -
2009 – Silence-Lotto
2008 – Française des Jeux
2007 – Française des Jeux
  • 1:a etapp 1 – Tour du Limousin
  • 2:a – Belgiska nationsmästerskapen i tempolopp
2006 – Française des Jeux
2005 – Française des Jeux
2004 – FDJeux.com
2003 – FDJeux.com

Stall

Referenser

  1. ^ Gilbert undergoes skin cancer surgery, First Edition Cycling News for January 20, 2007, cyclingnews.com

Externa länkar

  • Philippe Gilbert cyclingarchives.com
v  r
Världsmästare i landsvägscyklingherrarnas linjelopp Världsmästare
1927: Alfredo Binda
1928: Georges Ronsse
1929: Georges Ronsse
1930: Alfredo Binda
1931: Learco Guerra
1932: Alfredo Binda
1933: Georges Speicher
1934: Karel Kaers
1935: Jean Aerts
1936: Antonin Magne
1937: Éloi Meulenberg
1938: Marcel Kint
1946: Hans Knecht
1947: Theo Middelkamp
1948: Briek Schotte
1949: Rik Van Steenbergen
1950: Briek Schotte
1951: Ferdinand Kübler
1952: Heinz Müller
1953: Fausto Coppi
1954: Louison Bobet
1955: Stan Ockers
1956: Rik Van Steenbergen
1957: Rik Van Steenbergen
1958: Ercole Baldini
1959: André Darrigade
1960: Rik Van Looy
1961: Rik Van Looy
1962: Jean Stablinski
1963: Benoni Beheyt
1964: Jan Janssen
1965: Tom Simpson
1966: Rudi Altig
1967: Eddy Merckx
1968: Vittorio Adorni
1969: Harm Ottenbros
1970: Jean-Pierre Monseré
1971: Eddy Merckx
1972: Marino Basso
1973: Felice Gimondi
1974: Eddy Merckx
1975: Hennie Kuiper
1976: Freddy Maertens
1977: Francesco Moser
1978: Gerrie Knetemann
1979: Jan Raas
1980: Bernard Hinault
1981: Freddy Maertens
1982: Giuseppe Saronni
1983: Greg LeMond
1984: Claude Criquielion
1985: Joop Zoetemelk
1986: Moreno Argentin
1987: Stephen Roche
1988: Maurizio Fondriest
1989: Greg LeMond
1990: Rudy Dhaenens
1991: Gianni Bugno
1992: Gianni Bugno
1993: Lance Armstrong
1994: Luc Leblanc
1995: Abraham Olano
1996: Johan Museeuw
1997: Laurent Brochard
1998: Oscar Camenzind
1999: Óscar Freire
2000: Romāns Vainšteins
2001: Óscar Freire
2002: Mario Cipollini
2003: Igor Astarloa
2004: Óscar Freire
2005: Tom Boonen
2006: Paolo Bettini
2007: Paolo Bettini
2008: Alessandro Ballan
2009: Cadel Evans
2010: Thor Hushovd
2011: Mark Cavendish
2012: Philippe Gilbert
2013: Rui Costa
2014: Michał Kwiatkowski
2015: Peter Sagan
2016: Peter Sagan
2017: Peter Sagan
2018: Alejandro Valverde
2019: Mads Pedersen
2020: Julian Alaphilippe
2021: Julian Alaphilippe
2022: Remco Evenepoel
2023: Mathieu van der Poel