Bjarne Riis

Den här artikeln innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2023-07)
Motivering: Artikeltexten har inte uppdaterats sedan 2008, innehållsmässigt är sista uppgiften från 2005.
Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.
Bjarne Riis
Bjarne Riis, Système U.jpg
NamnBjarne Lykkegård Riis
SmeknamnÖrnen från Herning
Född3 april 1964 (60 år)
HemlandDanmark Danmark
Stallinformation
Nuvarande stallTeam Saxo Bank
DisciplinLandsväg
RollManager
Proffsstall
1986
1987
1988
1989
1990–1991
1992–1993
1994–1995
1996–1999
Roland
Lucas
Toshiba
Système U
Castorama
Ceramiche Ariostea
Gewiss-Ballan
Team Telekom
Viktiga segrar
Tour de France
Totalseger 1996
+ 4 etapper
Giro d'Italia, 2 etapper
Amstel Gold Race 1997
Natitonsmästerskapens linjelopp 1992, 1995, 1996
Natitonsmästerskapens tempolopp 1996
Senast uppdaterad: 26 oktober
Bjarne Riis under 2006 års Tour de France.
Bjarne Riis 2007.

Bjarne Lykkegård Riis, född 3 april 1964 i Herning, Danmark, är en dansk ägare av cykelstallen Team Waoo (ett UCI Continental-lag) och Team Virtu Cycling Women (ett UCI Women's World Tour-lag). Mellan 2000 och 2013 var han ägare av och mellan 2013 och 2015 sportdirektör för Team Saxo Bank (under åren även känt som bland annat Team MemoryCard-Jack&Jones, Team CSC och Tinkoff)[1] och en tidigare tävlingscyklist. Riis var professionell cyklist åren 1986–2000. På grund av sin födelseort och kala hjässa fick han under den aktiva karriären smeknamnet "Örnen från Herning".[källa behövs]

Början

Bjarne Riis började cykla i den lokala klubben Herning CK och 1986 blev han professionell med Roland Skala. Samma år slutade han som femma på GP Wallonie. Två år senare blev Riis kontrakterad av Toshiba och under säsongens Tour de la Communauté Européenne blev han, tillsammans med den danske cyklisten Kim Eriksen, kontrakterad av den tidigare Tour de France-segraren Laurent Fignons stall Système U. Fignon ledde vid tillfället Tour de la Communauté Européenne och för att kunna få ett kontrakt med stallet senare hjälpte Bjarne Riis den franske cyklisten till segern. I december 1988 blev Riis medlem av stallet och under de närmaste tre åren var han Fignons hjälpryttare. 1989 vann Laurent Fignon Giro d'Italia och Riis tog sin första professionella seger när han vann den nionde etappen av tävlingen.

Tour de France

När Fignon avslutade sin karriär 1992 kontaktade Riis landsmannen Rolf Sørensen och blev kontrakterad av det italienska stallet Ceramiche Ariostea, som leddes av sportdirektören Giancarlo Ferretti. Riis vann en etapp på Tour de France 1993 och bar efter etappen den rödprickiga bergatröjan för en dag. Han slutade som femma i tävlingen, vilket var det dittills bästa danska resultatet i tävlingens historia. Dansken Leif Mortensen hade slutat på sjätte plats i tävlingen 1971. Riis mådde dåligt under Tour de France 1994 men han klarade trots det att vinna en etapp genom en soloattack. Året därpå, 1995, slutade Riis på tredje plats i Tour de France och blev därmed den första danske cyklisten att stå på prispallen i Paris.

Riis anslöt sig till Telekom-stallet 1996 och sade då att han kunde vinna Tour de France om alla hans stallkamrater backade upp honom. Veckan innan sin seger i Tour de France 1996 vann Riis de danska nationsmästerskapens linjelopp. Riis vann det franska etapploppet med över en minut framför tysken Jan Ullrich vilket blev slutet på Miguel Indurains segertåg. Indurain hade innan Riis seger 1996 vunnit tävlingen fem år i rad. Tidigare hade Telekom varit ett mindre stall i proffscyklingsvärlden och de hade haft det svårt att bli inbjudna till Tour de France, och ibland kunde de endast skicka halva laguppställningar till tävlingar. Efter segern blev de dock ett av de största cykelstallen. Segern gav också positiva effekter för cykelsporten i Danmark då många började cykla och många började titta på cykling.

Efter vinsten i Tour de France 1996 var Riis favorit till segern Tour de France 1997, men i stället var det hans yngre tyska stallkamrat Jan Ullrich som tog hem segern, medan Riis slutade på sjunde plats. 1997 vann han istället endagsloppet Amstel Gold Race.

Riis skadade sig efter en krasch den 18 juni 1999 när han cyklade till startlinjen före en etapp på Schweiz runt. Efter det kom han aldrig tillbaka till sin tidigare form och avslutade därför sin karriär officiellt 2000, vid en ålder av 36.

Dopning

Tour de France 1998 skakades av dopningsanklagelser och dopade cyklister. Bjarne Riis började att kallas för Mr 60%, ett smeknamn som kom ifrån rykten att Riis hade haft ett hematokritvärde på 56 procent i ett test under Tour de France 1996, vilket kunde vara en indikation på EPO-dopning.[2]

Riis testades aldrig positivt för dopning under sin karriär, även om EPO-tester existerade vid tidpunkten. Den 25 maj 2007 erkände han att han hade varit dopad med epo vid segern 1996.[3] Han berättade att han hade tagit EPO, tillväxthormoner och kortison under fem år, mellan 1993 och 1998. Tidigare hade även flera av Riis tidigare stallkamrater i Team Telekom erkänt dopninganvändning. Enligt Riis hade han själv köpt dopningspreparaten och stallchefen Walter Godefroot hade inte brytt sig om det.[4] På grund av erkännandet blev han struken som vinnare i tävlingens officiella statistik men i juli kom hans namn tillbaka med en notering att han hade varit dopad.[5][6]

Efter karriären

Efter att ha avslutat sin karriär började Riis att arbeta för det danska cykelstallet Home-Jack & Jones, som blev det första danska stallet att tävla i Tour de France. Sedan Home-Jack & Jones cyklist Marc Streel hade blivit avstängd från cykelsporten 1999 köpte Riis en stor del av stallet av företaget Professional Cycling Denmark (PCD) och blev manager för stallet. Inför 2001 bytte stallet namn till CSC-World Online, och sedan till CSC-Tiscali. Inför säsongen 2003 blev IT-företaget Computer Sciences Corporation (CSC) ensam sponsor till Team CSC. PCD bytte namn till Riis Cycling A/S samma år.

Inför säsongen 2005 hade Team CSC ekonomiska problem och cyklisternas löner sänktes. Riis använde också sina egna pengar för att stallet skulle kunna fortsätta och efter några månader började problemen att lätta igen.[5]

Meriter

Tour de France
Totalseger – 1996
4 etapper
Giro d'Italia
2 etapper
Amstel Gold Race – 1997
Natitonsmästerskapens linjelopp – 1992, 1995, 1996
Natitonsmästerskapens tempolopp – 1996


Stall

  • Belgien Roland Skala 1986
  • BelgienNederländerna Lucas 1987
  • Frankrike Toshiba 1988
  • Frankrike Système U 1989
  • Frankrike Castorama 1990–1991
  • Italien Ceramiche Ariostea 1992–1993
  • Italien Gewiss-Ballan 1994–1995
  • Tyskland Team Telekom 1996–1999

Referenser

  1. ^ Fra Home - Jack & Jones til Team Tinkoff: Op og nedturene Arkiverad 20 september 2016 hämtat från the Wayback Machine.. Ekstra Bladet 2016.
  2. ^ Bjarne Riis's year without lying: 'Now I feel free' May 2, 2008, IHT.com
  3. ^ Former Tour de France winner Riis admits doping, Cycling News Flash for May 26, 2007, cyclingnews.com
  4. ^ Former Tour de France winner Riis admits doping 2007-05-25
  5. ^ [a b] dn.se - Riis fråntagen sin Tourseger Arkiverad 1 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Riis regelbrott är preskriberat enligt nu gällande regler enligt Tour de Frances officiella Guide Historique 2018 sid. 87: "Le 25 mai 2007, Bjarne Riis a reconnu s’être dopé lors du Tour 1996. Au moment de cet aveu, les faits étaient prescrits par les règlements."

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Bjarne Riis.
    Bilder & media
  • Bjarne Riis cyclingarchives.com
v  r
Segrare av Tour de France Tour de France
1903: Maurice Garin
1904: Henri Cornet
1905: Louis Trousselier
1906: René Pottier
1907: Lucien Petit-Breton
1908: Lucien Petit-Breton
1909: François Faber
1910: Octave Lapize
1911: Gustave Garrigou
1912: Odile Defraye
1913: Philippe Thys
1914: Philippe Thys
1915–1918
1919: Firmin Lambot
1920: Philippe Thys
1921: Léon Scieur
1922: Firmin Lambot
1923: Henri Pélissier
1924: Ottavio Bottecchia
1925: Ottavio Bottecchia
1926: Lucien Buysse
1927: Nicolas Frantz
1928: Nicolas Frantz
1929: Maurice De Waele
1930: André Leducq
1931: Antonin Magne
1932: André Leducq
1933: Georges Speicher
1934: Antonin Magne
1935: Romain Maes
1936: Sylvère Maes
1937: Roger Lapébie
1938: Gino Bartali
1939: Sylvère Maes
1940–1946
1947: Jean Robic
1948: Gino Bartali
1949: Fausto Coppi
1950: Ferdinand Kübler
1951: Hugo Koblet
1952: Fausto Coppi
1953: Louison Bobet
1954: Louison Bobet
1955: Louison Bobet
1956: Roger Walkowiak
1957: Jacques Anquetil
1958: Charly Gaul
1959: Federico Bahamontes
1960: Gastone Nencini
1961: Jacques Anquetil
1962: Jacques Anquetil
1963: Jacques Anquetil
1964: Jacques Anquetil
1965: Felice Gimondi
1966: Lucien Aimar
1967: Roger Pingeon
1968: Jan Janssen
1969: Eddy Merckx
1970: Eddy Merckx
1971: Eddy Merckx
1972: Eddy Merckx
1973: Luis Ocaña
1974: Eddy Merckx
1975: Bernard Thévenet
1976: Lucien Van Impe
1977: Bernard Thévenet
1978: Bernard Hinault
1979: Bernard Hinault
1980: Joop Zoetemelk
1981: Bernard Hinault
1982: Bernard Hinault
1983: Laurent Fignon
1984: Laurent Fignon
1985: Bernard Hinault
1986: Greg LeMond
1987: Stephen Roche
1988: Pedro Delgado
1989: Greg LeMond
1990: Greg LeMond
1991: Miguel Indurain
1992: Miguel Indurain
1993: Miguel Indurain
1994: Miguel Indurain
1995: Miguel Indurain
1996: Bjarne Riis
1997: Jan Ullrich
1998: Marco Pantani
1999–2005: Ingen vinnare
2006: Óscar Pereiro
2007: Alberto Contador
2008: Carlos Sastre
2009: Alberto Contador
2010: Andy Schleck
2011: Cadel Evans
2012: Bradley Wiggins
2013: Chris Froome
2014: Vincenzo Nibali
2015: Chris Froome
2016: Chris Froome
2017: Chris Froome
2018: Geraint Thomas
2019: Egan Bernal
2020: Tadej Pogačar
2021: Tadej Pogačar
2022: Jonas Vingegaard
2023: Jonas Vingegaard